Att kampen för ett fritt internet och kampen för sexuellt likaberättigande inte nödvändigtvis sammanfaller framstår med all tydlighet då vi läser Anna Trobergs bittra avskedsbrev som piratpartiets ordförande.
Piratpartiet har varit lite sömnigt de senaste åren. Vi har nog anat att det pågått någon slags inre oro. Att blanda frågor om sexuell orientering med internetfrihet blev för mycket för partiet. Frågan är varför?
Det hela påminner om Brasses (Fem myror är fler än fyra elefanter) hemliga recept på sockerkaka, om man blandar prinskorv, kola och sockerkaka – som ju är det godaste man vet – så innebär det inte att den slutliga blandningen korv-kola-kaka är särskilt god.
I och med partiledaravhoppet får man anta att diskussionen härmed är avslutad. Sen kan vi ju fundera på den konkreta framtiden för ett parti som heter PIRATpartiet, och slåss för integritet, frihet på nätet och rätten att dela med sig av upphovsrättsskyddat material. Det är nog många som inte förstår, och aldrig kommer att förstå, även om partiet har många bra poänger och hedervärda syften.
Piratpartiet är det enda partiet som tagit strid för yttrandefriheten och integriteten i en värld där det är allmänt accepterat att statsmakten trålar allas internettrafik, telefonsamtal och banktransaktioner, även om det inte finns misstanke om brott. Partiet har lockat till sig fritänkare som Henrik Alexandersson, Mattias Lundbäck och många fler, och har varit en plantskola för många goda idéer och en sund kritik av beslutsprocesserna i EU.
Vi önskar Piratpartiet lycka till, och hoppas att vi får en tydligare inriktning på politiken nu när kompassnålen inte snurrar åt alla håll samtidigt.
