I flera decennier har handlare klagat på butiksdöden i landets stadskärnor, särskilt i de stora städerna. Det handlar om att mindre butiker inte kan få ihop ekonomin och tvingas att stänga, vilket lämnar allt ödsligare gator och torg efter sig.
Vad beror då detta på? I min korta genomgång så kommer jag att ta upp flera exempel som kan tänkas samverka. Det finns inget enkelt svar på frågan, och det finns inga enkla åtgärder för att komma till bukt med problemet.
För det första så bygger vi inte städer längre. Vi slutade med det redan på 1930-talet. Istället så bygger vi förorter där det är glest mellan husen, och tanken är inte att det ska finnas butiker i varje fastighet, utan man är hänvisad till ett slags konstruerat centrum, där handeln ska ske. Många av förorterna har dessutom förslummats påtagligt sedan de byggdes .
Det här innebär att innerstaden blir allt mer unik och populär. Många vill bo centralt och starta affärer där. Givetvis leder innerstadens populäritet till allt högre priser och dyra hyror. Fördelaktiga bostadslån med låga räntor, samt låga krav på amortering ökar prisuppgången ännu mer, vilket slutligen leder till att priserna blir oöverkomliga för de flesta, och det gäller även butikshyrorna. Det blir för dyrt. Kvar blir stora företag med många butiker, som kan acceptera en förlustaffär på fina adresser. Dessa innerstadsbutiker fungerar ofta som reklampelare och skyltfönster för den övriga verksamheten.
Ökad byråkrati, regleringar och en uppsjö av tillståndskrav är också ett hinder för många. En god vän som startade ett kafé i Stockholms innerstad gav upp efter blott ett halvår, det var för krångligt. Och jag hör samma historia från andra butiksägare och krögare. Även om överbyråkratiseringen inte enbart slår mot stadskärnorna, utan berör hela landet, så är det något som faktiskt glesar ut leden av villiga entreprenörer.
Ett annat problem är tillgängligheten. Förr i tiden kunde du ta bilen och stanna utanför en butik och gå in och handla. Detta är numera en svår övning i exempelvis Stockholms innerstad. Det finns för få parkeringsplatser utanför butikerna, och det är dessutom dyrt att parkera.
Ytterligare ett tillgänglighetsproblem är att allt fler gator förvandlas till gågator, och att vi har många enkelriktade gator, och delvis avstängda gator. Då blir tillgängligheten med bil ännu svårare. Detta omöjliggör dessutom etableringen av butiker som säljer lite större och mer skrymmande produkter. Kvar blir t.ex presentaffärer med småprylar.
Handlarna bygger hellre sina varuhus utanför städerna på billigare mark, där det också anläggs stora parkeringsplatser, bensinstationer, snabbmatsrestauranger mm. Och ofta flyttar flera affärer ihop i närheten av varandra, så att det bildas affärskluster, vilket ytterligare förenklar för kunderna. Medan innerstadens gator sakta töms på affärer, liv och människor.
Fortsättning:
