I Estland har det upprättats en myndighet vars uppgift är att kontrollera huruvida lärare och andra offentliganställda talar god estländska. Om så inte är fallet rekommenderas de att ta språklektioner.
För den som inte vet tillhör estniska, finska och ungerska den finsk-ugriska språkstammen och inte den dominerande indoeuropeiska. Och det är inte helt lätt för t.ex en ryss, tysk eller spanjor att lära sig dessa språk.
Tidigare när Estland ingick i Sovjetunionen var språket satt på undantag, då var det ryska som gällde. Hundratusentals ester flydde, deporterades eller skickades till fångläger. Medan mängder av ryssar flyttade in landet.
Idag är ca 30% av landets 1,3 miljoner invånare rysktalande. Därför är det inte en slump att esterna är rädda om sitt språk och sin särart. De går till och med så långt att de inrättar något som påminner om en språkpolis.
De flesta länder är resultat av olika typer av etnisk rensning. Under de bägge världskrigen förändrades i stort sett hela Europa. Österrike-Ungern och Ottomanska riket gick under, och nya nationer bildades ur spillrorna. Armenier och Greker rensades ut från Turkiet, och turkar deporterades från Grekland. 6 miljoner judar mördades och hundratusentals tvingades att fly från Europa. Hela Polen flyttades, Ostpreussen raderades bort från kartan. Enorma folkomflyttningar och folkmord utfördes i Sovjet under Stalin.
Även utanför Europa har liknade etniska folkmord och utrensningar genomförts, ursprungsbefolkningarna i Nord-, Sydamerika och Australien är kraftigt decimerade och ofta satta på undantag. Och från Afrika forslades slavar i hundratusental, vilka idag befolkar andra länder framförallt i Amerika. Etnisk rensning pågår än idag i Afrika, t.ex konflikten i Rwanda där ca 800 000 mördades brutalt under ca en månad.
I Sverige har vi länge försökt att marginalisera den samiska befolkningen, vilka trängts allt längre norrut av inflyttade etniska svenskar. Det samiska religionen var länge bannlyst, språket förbjöds i skolorna. Idag är samerna i Sverige blott en folkspillra på ca 17 000 personer.
Under den senaste veckan har vi blivit påminda om den etniska konflikten mellan israeler och palestinier, judar och araber. Och många debattörer och bloggare riktar mycket hårda ord mot Israel. Och ibland med rätta, som den enda demokratin i området kräver vi att israelerna har det moraliska övertaget, att de handlar rättrådigt trots att vissa grannländer vill förinta dem.
Somliga ifrågasätter t o m Israels existens att det skulle vara en misslyckad illegitim stat baserad på förtryck och etnisk rensning. Men när vi jämför med andra länder och regioner framstår Israel i bättre dager. Tyvärr är de riktigt goda exemplen få.
Judarna fördrevs från Europa under 30- och 40-talet, inga länder erbjöd dem skydd, inte ens Sverige. Det dåvarande brittiska mandatet Palestina blev för många den enda räddningen undan död och slavarbete. Många köpte sin mark legitimt. Och de har anknytning till platsen, det har bott judar i området i tusentals år. 1948 bildades staten Israel under FN:s insyn.
Samma år anfölls det nya landet av i princip alla grannländer, israelerna lyckades med nöd och näppe skaffa fram vapen och besegra araberna. Flertalet ockuperade områden är tagna i krig där Israel själva blivit anfallna. Man har dessutom lämnat tillbaka stora arealer, t.ex Sinaihalvön som ockuperades när arabländerna ånyo anföll 1967.
Israel är en erkänd stat, och en demokrati, även om de måhända har en impopulär regering. Israel är dessutom en mångkulturell nation där människor med judisk bakgrund från hela världen samlats, samt araber, druser och även kristna grupper.
Israel är inget unikum, och utgör definitivt inte världspolitikens navel, även om många debattörer och politiker gärna utnyttjar den laddade mellanösternkonflikten för egen vinning.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, etniks rensning, Estland, Israel, Gaza
