Liu Xiaobo tilldelades idag Nobels fredspris. Han är litteraturprofessor, demokrativän, och avtjänar ett 11 år långt fängelsestraff på grund av sin kritik av det kinesiska kommunistpartiet. Liu Xiaobo anses inte vara en hetlevrad reformist, utan förespråkar en gradvis och långsam förändring av Kina i enlighet med Charta 08, som undertecknats av tusentals kinesiska intellektuella.
Ett ovanligt vettigt val av kandidat, då fredspriset närmast blivit en farsartad parodi, något man skrattar åt varje år vid den här tiden. Norska nobelkommiténs tolkning av Alfred Nobels testamente är utsatt för hård kritik.
Kina har sett en enorm ekonomisk utveckling de senaste decennierna, men på det politiska planet går det långsammare. Att utmana kommunistpartiets maktmonopol ses med oblida ögon.
I förlängningen kommer även den ekonomiska utvecklingen att skadas av det totalitära styret. Det är frihet och öppenhet som skapat västvärldens framgångar. Trygga frispråkiga medborgare bidrar i större utsträckning till samhällsutveckling, forskning och vetenskap – än rädda hunsade slavar.
I dagsläget verkar det emellertid som och våra egna ledare inspireras mer av Kina – än Kina inspireras av oss. Framförallt är det på internet som västvärldens frihet inskränks med diverse integritetskränkande lagar, FRA, ACTA, SWIFT, Datalgringsdirektivet etc.
Vill det sig illa blir det Kina som påverkar oss med sin ideologi, och inte tvärtom. Därför ser jag fredspriset som en känga åt bägge håll. Om vi ska vara en förebild för den förtrycka världen, då måste vi själva sluta att förtrycka.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, fredpriset, Kina, Liu Xiaobo, Nobels fredspris, Nobelpriset
