Enligt uppgift så pressade statsministern riksdagsmannen Karl Sigfrid rätt hårt inför omröstningen av FRA-lagen. Som om något personligt stod på spel, som om en riksdagsman inte får ha egen uppfattning eller integritet i en så känslig fråga. Detta är de aggregerade åsikternas triumf, där alla ska passera genom nålsögat, med vilka medel som helst.
De 349 viljorna i riksdagen ska helst pressas ihop till en handfull; med andra ord kan Sverige styras från ett lunchbord, Fredrik Reinfeldts lunchbord. Här ser vi den svenska demokratiska modellens problem i ett nötskal, partitillhörighet och lojaliteter väger tyngre än medborgarnas intressen.
Carl Bildts uttalanden om att FRA:s spaningstips kan hamna i händerna på diktaturer, har blåst liv i debatten igen. V och mp funderar på att KU-anmäla regeringen, men även de prefixliberala (socialliberaler, socialkonservativa) kommer snart att tröttna på FRA-fiaskot. Och då blir teknikaliteter en lättare reträtt, för vem vill att vi spanar åt ”terroristnationer”?
Kanske blir FRA-lagen avblåst, och får hänga i matkällaren för att mogna ytterligare några år. Vem vet? Det vi vet är att debatten kostat den svenska borgerligheten både förtroende och förmodligen en valseger. Och vi som spanar efter reformer och systemskiften får hitta nya partier att rösta på, och vi lär få leta länge.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, regeringen, FRA, integritet
