Nu har regeringspartierna och alliansen börjat att förhandla sinsemellan för att kunna styra Sverige. Det innebär att vänster- och högerpartierna närmat sig varandra, och att dessa etablerade partier har fler likheter än olikheter.
Detta ändrar det politiska landskapet i Sverige från grunden. Om Socialdemokraterna och alliansen väljer att samarbeta istället för att opponera mot varandra, då kommer en ny opposition att formeras, och denna opposition är Sverigedemokraterna.
Om väljarna inte gillar den nya ordningen – där borgare och socialdemokrater styr landet tillsammans – återstår det att rösta på det enda oppositionspartiet. Och det här är en olycklig utveckling för den svenska politiken.
Den nya polariseringen blir mellan mittenpolitik (s, mp , alliansen) mot nationalism (sd). Jag har inte tagit in vänsterpartiet i ekvationen, då de är för små för att bilda en egen oppositionsfalang.
Liknande saker har hänt förut, i början av förra seklet där konservativa och liberaler – fordom bittra fiender – gått ihop för att bekämpa de nya fienderna, socialisterna.
Politiken riskerar på det här viset att tappa sin udd, man förhandlar bort viktiga frågeställningar, och många av väljarna ser besviket sina ideal gå upp i rök.
Om jag som svensk marknadsliberal vet att min röst på moderaterna tillika är en röst på socialdemokraterna och miljöpartiet – varför ska jag ens bry mig om att gå till vallokalen?
Hur skulle man annars ha löst dilemmat i den svenska riksdagen? Ett samarbete mellan blocken var nödvändigt för att stänga ute sverigedemokraterna. Det stämmer, det finns förmodligen inga andra sätt.
