Det onämnbara sker i vårt samhälle, i våra grannskap, våra kvarter; gängvåldtäkter, grov misshandel, tortyr. Den senaste tidens dåd i Malmö och runt om i landet har fått många att fundera på huruvida vi lever i den bästa av världar, eller om vi istället hör de dånande hovslagen från apokalypsen fyra ryttare?
Vår kultur är byggd på en frihetlig västerländsk grund, där vi respekterar äganderätt, varandras liv, värdighet och frihet. För att vårt samhälle ska fungera så måste de här grundbultarna någotsånär finnas på plats.
Ovanpå detta kan vi bygga ett modernt samhälle med handel, produktion, kultur, vetenskap, utbildning, infrastruktur etc. Men om själva grunden inte respekteras då finns det inget att bygga vidare på. Då kan vi skrika oss hesa och kräva vilken ideologisk förändring som helst. Om byggstenarna rycks undan då rasar hela bygget
Om ett lands invånare i allt större utsträckning inte respekterar varandras tillhörigheter, varandras liv och hälsa, behandlar kvinnor och minoriteter illa – då omintetgörs själva grunden för vårt samhällsprojekt.
Och denna grund bör återuppbyggas så snart som möjligt. Om så inte sker kommer allt att raseras, och då menar jag bokstavligt talat. Landet som var rikast i världen, med vård, trygghet och säkerhet i världsklass. Sverige skulle idag kunna vara mer framgångsrikt än Schweiz, med låga skatter, perfekt företagsklimat och lugna trygga gator. Men nej, man valde en annan väg.
Socialism, kulturrelativism och värdenihilism slutar alltid i katastrof. Om landet är rikt, så tar det bara lite längre tid. Det börjar med avund för att grannen har mer – och slutar med tomma butikshyllor, fattigdom och laglöshet. Ett land kan inte byggas medelst asociala beteenden och falskt rättvisepatos.
Det går fortfarande att vända utvecklingen om vi agerar snabbt, kliver ur våra bubblor, och ner till verkligheten. Det borde ha varit så enkelt, att respektera varandras liv och egendom, och inte bjuda in de som motsäger sig dessa principer. Men nu är det försent. Istället väntar sisyfosarbetet med att anställa fler privata väktare, utbilda fler poliser, återta no-go-zonerna, massutvisningar, och göra om migrationspolitiken från grunden.
