Är Israelerna blodtörstiga fanatiker som bombar civila mål avsiktligt för att sprida skräck? Eller begick de ett sorgligt misstag i byn Kana? Där ett hyreshus besköts och ett femtiotal personer dog, varav flera barn. Med dagens precisionsvapen och (enligt många) världens bästa soldater är det svårt att föreställa sig att aktionen var ett misstag. Kan det vara så att Hizbollah-milisen placerar sina raketramper intill bebodda hyreshus för att försvåra vedergällningar?
Israelerna menar att de i förväg spridit flygblad och uppmanat civilbefolkningen att lämna byn. Hade offren för bombanfallet stannat kvar för att bli martyrer? Kan det till och med vara så att hyreshuset som bombades i själva verket rämnade flera timmar senare, efter den israeliska attacken, till följd av en explosion i Hizbollahs vapenförråd?
Några källor till alternativa versioner: The Washington Times, samt: TT-kritik, som länkar vidare till originalkällorna.
Flera olika versioner finns tillgängliga om vad som egentligen hände i Kana. Den officiella versionen, som nästan alla medier i Sverige lyfter fram är att Israelerna gått för långt, att de helt enkelt är grymma alternativt klantiga. Vi som är nyfikna står inför ett dilemma, det är svårt att rota upp sanningen. Vi har oftast inte möjlighet att besöka platsen ifråga och prata med de inblandade parterna, och därefter bilda oss en uppfattning.
Det mest beklagliga är att våra medier inte heller har så många på plats i händelsernas centrum. Stora delar av nyhetsmaterialet köps från internationella nyhetsbyråer, även bildmaterialet är oftast allmängods. När reportrar väl finns på plats, ja, då ägnar de sig åt kåserier. En bloggare som har goda allmänna kunskaper och lite inblick i internationella medier kan förmodligen tävla med de stora mediebolagen, både vad gäller trovärdighet, research och bildmaterial. I fallet Kana borde medierna nämna tydligare att det finns alternativa versioner av massakern, och framförallt undersöka trovärdigheten i dessa påståenden. Det finns trots allt en handfull människor kvar, som läser tidningar för att förstå världen, och inte för att bli underhållna.
Personligen vet jag inte vad jag ska tro. Jag kan bara gissa, och det vill jag inte göra. Vad som förvånar mig är att världen är full av människor som redan vet, de sprider sina terorier på arbetsplatsen, krogen och i bloggvärlden. De är fullkomligt övertygade, och delar gärna med sig av sina kunskaper.
Ofta är det den personliga politiska övertygelsen som styr vilken nyhetsversion vi väljer. Det färdiga åsiktspaketet landar smidigt på postkontoret för avhämtning, sedan är det bara att öppna och följa instruktionerna. Vänstern stödjer palestinierna och högern israelerna, sedan spelar själva scenariot ingen större roll. Vi bygger upp händelsen inför oss själva utifrån den färdiga instruktionsboken, som om sanningen inte vore tillräckligt intressant? Alternativt skakar vi på huvudet och muttrar: ”De är galna allihop där nere”. Det sista alternativet kan uppfattas som lite torftigt och obildat, men ju mer jag förkovrar mig i ämnet, desto mer benägen är jag att hålla med.
Andra bloggar om: politik, media, journalistik, Israel, Palestina
