Debatten i Sverige är svart och vit. Antingen är man för eller emot. Migrationsproblemen har ställt folk mot väggen, många följer SD:s linje och vill minimera både flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring. Medan andra med miljöpartiet som fanbärare vill ha mer eller mindre öppna gränser.
Sanningen är givetvis grå. Det finns inget för eller emot. Det är fel att stänga gränserna, men det är också fel att ha helt öppna gränser. Folk har alltid flyttat för att hitta nya jobb och skapa sig en ny framtid. Däremot kan vi inte välkomna hela städer på flykt, därtill finns inga pengar, infrastruktur, bostäder, skolor, sjukhus, rättsväsende etc – även om vi har gott om öppna kalla vidder.
Debatten är därför mestadels meningslös, illvillig och närmast infantil. Och man kommer sällan fram till någonting.
På Apollontemplet i Delphi fanns det några inskriptioner från antikens vise män: ”Känn dig själv”, ”allting med måtta”.
Och det här med måttfullhet är något vi måste lära oss igen. Sanningen ligger någonstans däremellan. Klart vi ska ha en invandring, en måttfull invandring, en lagom invandring, såsom Sverige alltid haft, och alltid borde ha planerat för framtiden. Och det spelar ingen roll huruvida en miljon människor knackar på dörren, vi kan inte släppa in dem alla, men vi ska inte heller stänga ute alla.
Make Sweden lagom again.
