Kommer kapitalismen att överleva? frågar sig Kajsa Ekis Ekman på DN. Och med denna artikel visar hon att hon har missförstått det mesta. Låt oss klargöra några elementära ting.
Kapitalism betyder att medborgare tillåts äga företag, inget annat. Det innebär att du får odla och skörda dina äpplen utan att någon hindrar dig. Alternativet brukar kallas för fascism, diktatur eller kommunism.
Kapitalismen är intimt förknippad med den fria marknaden, vilket betyder att du får gå ner till torget och sälja dina äpplen, utan att någon hindrar dig. Alternativet blir lätt militärjunta, feodalsamhäle, stalinism etc etc. Fri handel anses av de flesta som något självklart, varför ska du hindras i din försörjning så länge du inte skadar någon annan?
Det system vi har idag är inte ren kapitalism, utan en slags blandekonomi, där politiker reglerar vissa näringar, som exempelvis alkohol i Sverige och bolån i USA, där hela bolånesystemet de facto är nationaliserat via de halvstatliga företagen Fannie Mae och Freddie Mac. Det är inte ren kapitalism.
Det finns inte heller några länder som tillämpar en renodlad nyliberal politik, allra minst USA, där staten lägger sig i allt mer. Nyliberalismen handlar om att minimera staten, lämna över ansvar till medborgarna, och premiera den fria marknaden. Det finns inte idag, då byråkrati och myndighetsmakt snarare sväller på alla nivåer.
Och Grekland är inget exempel på misslyckad kapitalism, utan snarare något som kallas för korporativism där staten och näringslivet sitter i knät på varandra, myglar, skapar monopol och stänger ute konkurrenter.
Här saknas på många sätt den verkligt fria marknaden som är kapitalismens följeslagare, samt de demokratiska instrument som undanröjer etatism, myndighetsvälde och korruption. Något som ofta förknippas med de misslyckade socialistiska experimenten i Östblocket.
Kapitalismen är ingen ism. Utan det är det system som framkommer när staten lämnar medborgarna i fred och låter oss sälja och köpa våra äpplen bäst vi vill. Det är ingen perfekt ordning, ibland blir det dåliga tider, finanskriser, men detta kan inte undvikas med någon slags alternativ finanspolitik.
Det finns nämligen inga perfekta system, trots att många tror det, eller åtminstone önskar att det fanns.
Även om vi skulle anlita världens främste socialistiska ekonom och låta henne planera världens ekonomi 50-år framåt, med de metoder som hon anser vara mest ansvarsfulla och goda, så kommer det att bli helt fel.
Jämför med Öststaterna som ständigt befann sig i lågkonjunktur, och där varor alltid saknades, och man blev hänvisad till en alternativ ekonomi som kallades för svarta börsen. Eller jämför med merkantilismen, eller skråväsendet eller vilket annat system du vill. Det fungerar inte i längden.
Det går inte att planera människans komplexa ekonomiska system, som inkluderar nya innovationer, nya produkter, nya behov, nya tjänster och system, som ständigt ersätter gamla.
Ersätt kapitalismen med ett konstruerat system och det kommer att falera värre än någon jämförbar finanskris. Kapitalismens kritiker måste ta sig i kragen och servera lösningar istället för slumpvis sammanställda ord som staplas på varandra utan mening eller mål. Kritik i alla ära, men vad ska vi göra istället, på riktigt, här och nu?
Jag skulle vilja vända på det. Och istället hävda att det är alla regleringar och politiska ingrepp som skapat finanskrisen. Det handlar nämligen om blandekonomins kris.
USA:s krig mot terrorismen och undantagslagarna USA Patriot ACT har kostat enorma belopp, både i reda pengar, anseende och människoliv. Och det ÄR politiker som står bakom dessa beslut, påhejade av säkerhetsföretag och militärindustrin. Ett ganska tydligt exempel på korporativism, som vi redan varit inne på. Staten och näringslivet ska leva åtskilda.
Community Reinvestment ACT tvingade banker att låna ut pengar till folk med dålig ekonomi, för att kunna säkerställa den amerikanska drömmen om ett eget hus. När räntan gick upp kunde dessa lågavlönade människor inte betala sina lån, gav huset tillbaka till banken, och allt rasade. Det var upphovet till den förra finanskrisen – ifall ni glömt. Även här ligger politiska beslut bakom.
Och det ÄR politiker som reglerar hur lånen får förpackas, säljas och överlåtas etc – inte giriga finansvalpar från Wall Street.
Och slutligen till den europeiska skuldkrisen; ytterst är det den gemensama valutan som misslyckats, då den inte kan bäras upp av vitt skilda ekonomier, politiska traditioner och kulturer. Även euron ÄR ett politiskt beslut. Hela EU är ett politiskt projekt, genomfört från ovan, utan att passera gräsrötterna.
Man genomför i och för sig folkomröstningar ibland, men röstar folket fel så genomförs en ny omröstning några år senare. Tills de röstar rätt.
Notera att bägge de svenska politiska blocken plötsligt är för den nybildade europeiska finanspakten, ett beslut som är mycket viktigt och som vi praktiskt taget inte kan rösta bort.
Politiker, politiker, politiker.
Och vänstern vill ge dem ännu mer makt…
