Möjligheten att länka är en av grundbultarna i hela internetsystemet. Och snart kan det behövas tillstånd och avgifter för att få länka till mediesajter. Det nya EU-förslaget har fått väldigt lite uppmärksamhet, och det låter som ett dåligt skämt, men är alltså på fullt allvar.
Dels är det ett sätt att sabotera internet och dess struktur, och dels är det ett sätt att legalt komplicera nätaktiviteter. Det skapar en osäkerhet och otydlighet där många vanliga användare – som inte orkar plöja igenom allt det finstilta – inte vet om de gör rätt eller fel.
Den här överkomplikationen av lagar och regler riskerar att skapa en konstant juridisk tveksamhet, där medborgarna aldrig vet om de riskerar att bryta någon lag. De hålls i osäkerhet. Byråkratin och regleringsivern närmar sig bysantinska dimensioner, denna utstuderade politiska klåfingrighet kommer inte att leda till något gott.
Idag ska EU-parlamentet rösta om s.k länkskatten (artikel 11) och den automatiserade nätcensuren (artikel 13). Mer finns att läsa hos HAX. Tydligen ska den nya lagen (om den träder i kraft) sträcka sig 20 år tillbaka i tiden, retroaktivt. Vissa bloggare har redan börjat att rensa bland sina gamla länkar. Ett annat sätt är att byta till en server utanför EU. Samtidigt är det inte bra om servern ligger för långt borta, då tappar man i hastighet.
Avancemang har sin server i Storbritannien, som håller på att lämna EU och förmodligen inte kommer att beröras av den nya lagstiftningen. Däremot har britterna accepterat EU:s andra stora internetlagstiftning, GDPR, trots att de är på väg ut ur unionen. I värsta fall skaffar vi en server i USA, med risk att tappa lite fart, men det kan det vara värt. Att ändra alla gamla länkar känns inte som en utväg i dagsläget.
Dessutom skulle vår sida Läsvart bli en omöjlighet, det är en automatiserad nyhetsaggregator som länkar till diverse olika medier, bloggar och nyhetssajter. Här används tekniken RSS, som är ett smart system för nyhetsflöden för den som vill hålla sig uppdaterad. Om RSS har en framtid mot bakgrund av den nya lagstiftningen blir svårt att sia om.
Om man vore lite konspiratoriskt lagd så skulle man nästan kunna tro att EU-politikerna är rädda för det fria ordet, och möjligheten att snabbt och effektivt sprida nyheter, information och åsikter.
