Det går bra för borgarna. Folk verkar ha glömt bort FRA-lagen, trängselavgifter, höjd skatt på snus mm etc. Och helt ärligt så ges det inte mycket till alternativ. Mona Sahlin var kanske het i början på 90-talet, men sedan dess har bedrövelserna och besvikelserna varit många.
Samarbetet med Lars Ohly och hans gammelkommunister gillas knappast av gemene man. Den rödgröna koalitionen piskas i opinionsundersökningarna, förutom miljöpartiet som rider barbacka på svallet från koldioxidhysterin.
Socialdemokraternas brist på konkret och tydlig politik syns tydligt. Förutom en rad återställare famlar man i blindo. Vad vill sossarna – egentligen – undrar många?
Reinfeldt & Co har visat att man kan sänka skatten och behålla välfärden. En vanlig arbetare har fått mer i plånboken under tiden med alliansen, mer än alla möjliga avtalsrörelser och bidragshöjningar från sossarna, facket och den samlade arbetarrörelsen.
Skyhög skatt är inget självändamål. I slutet av 60-talet då min far flyttade till socialdemokraternas Sverige betalade man ca 17% i kommunalskatt. Moms och allehanda dolda skatter fanns överhuvudtaget inte. Industrin gick som tåget, men sedan kom oljekriserna, varvsnedläggningar, teko-industrinedläggningar etc etc.
Den svenska högskattepolitiken var förmodligen inte socialdemokraternas yttersta vilja, utan 70- och 80-talets krispolitik som permanentades. Och jag väntar fortfarande på den sosse som vågar sänka skatterna, och tänka friskt, konkret om arbete och företagande.
Även vänstern måste inse att alla skattepengar kommer från näringslivet, och att man inte kan mjölka kapitalismens feta kossor hur mycket som helst. Till slut sinar mjölken – och jobb, människor och kapital flyttar utomlands. Eller ännu värre, företagen stannar kvar i skrivbordslådan, folk orkar inte ens komma igång.
Om Sahlin mot alla odds vinner valet väntar en absurd mandatperiod där de rödgröna tillsammans ska hitta sin politiska kompass, återställa en massa skatter, och uppfinna nya. Risken är stor att partiernas höger och vänsterfalanger krockar rejält, samt att någon eller några gör bort sig – det har ju hänt tidigare.
Om/när den rödgröna regeringen tvingas avgå under snöpliga former blir fallet mycket hårt, och det kommer att ta tid att pussla ihop den svenska socialdemokratin igen. De trygga borgarna tar ånyo över makten medan socialdemokraterna förvandlas till ett 20%-parti, och det blir svårt att bilda regering med polarna i mp och v i framtiden.
Om borgarna däremot vinner valet i höst tvingas Mona Sahlin att avgå relativt snabbt, och sossarna har gott om tid på sig att rekonstruera inför valet 2014. Möjligen med en mer intressant politik och vassare partigarnityr. Då kommer de även fortsättningsvis att vara en spelare inom svensk politik.
Strategiskt sett borde sossarna vinna nu, och snabbt göra bort sig för att försvinna från regeringslandskapet. Å andra sidan vill jag ju personligen inte att de ska vinna alls, varken nu eller senare. Det kanske blir ett spännande val ändå.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, val2010, valet, socialdemokraterna
—
