Tanken om att alla islamska länder ska förenas i ett kalifat är kittlande för många, även om den gränsar till sagornas värld. Här rör vi oss i samma mytologiska landskap som ett återuppståndet Romarrike, Alexanderrike eller Djingis Khans imperium.
Uppenbarligen fungerar idén som drivkraft i delar av Syrien och Irak, där den militanta organisationen IS erövrar stad efter stad med grovt våld och etnisk rensning. De finansierar sin verksamhet med bankrån och stöld från de ockuperade områdena.
Organisationen är en korsning mellan armé och organiserad brottslighet. IS faller tillbaka på en strikt tolkning av koranen. De skiljer sig från liknande terrorstämplade organisationer genom viljan och förmågan att bygga ett fungerande land.
IS uppstod i sin nuvarande form i gränslandet mellan det krigshärjade Syrien, och ett Irak som USA lämnat svagt och splittrat. Och nu har man nått fram till floderna Eufrat och Tigris, där vår civilisation en gång i tiden uppstod.
Tusentals flyktingar har sökt skydd kring berg och sluttningar, utlämnade till den brännande solen eller till mördargängen.
Häromdagen landade förstärkande jaktflyg på den brittiska militärbasen RAF Akrotiri på Cypern, vilka ska hjälpa till med spaning i försöken att undsätta flyktingarna.
Men några större insatser verkar inte vara på gång från väst. Trots att det kanske är vi västerlänningar som indirekt skapat vakuumet som IS utnyttjar för att vinna mark.
