Om någon skulle be dig välja mellan en kultur som förespråkade kannibalism, och en annan som inte gjorde det, då hade inte valet blivit så svårt. Vi hade förstås föredragit icke-kannibalerna.
Men om vi ska välja mellan en kultur som förespråkar könsstympning, och en annan som inte gör det, ja, då kan det plötsligt bli problematiskt. Jag kommer att återkomma till detta längre fram.
För det flesta normala människor så är detta inget svårt val, vi väljer det fredliga och vettiga alternativet. Vi väljer tillika en kultur som vi trivs bra med, där vi känner igen oss själva, där vi är bekväma och kan verka optimalt.
Och givetvis så finns det bättre och sämre kulturer, som vi konstaterat ovan. Kulturer som förespråkar våld, aggression, stympning, ofrihet etc, dessa tar vi avstånd ifrån.
Även kulturer kan mätas, liksom allting annat, och det är helt naturligt att ha en åsikt utifrån sina egna erfarenheter och preferenser. För en västerlänning skulle det vara svårt att leva och verka i ett land med en diametralt motsatt kultur, som motsätter sig hennes värderingar, personen i fråga skulle känna sig nertryckt och förmodligen ofri.
Även om kulturer inte kan mätas helt objektivt, så finns det en rad olika kulturella markörer, som vi antingen gillar eller ogillar. Och ju fler markörer vi gillar, desto närmare ligger vi den specifika kulturen.
Komikern John Cleese har hamnat i blåsväder för att ha twittrat om kultur och kulturella preferenser.
Fritt översatt:
Jag tycker att det är legitimt att föredra en kultur framför en annan
Till exempel föredrar jag kulturer som inte tolererar kvinnlig könsstympning.
Kommer detta att betraktas som rasistiskt av alla som svävar i skyn, och ivrigt hoppas att någon kommer att förolämpa dem – på andras vägnar, naturligtvis.
Det Cleese skriver är inget konstigt, vi västerlänningar föredrar kulturer som inte förespråkar här typen av våld. Och hans kommentar skulle för några år sedan förmodligen gått omärkt förbi.
Om det inte hade varit för kulturrelativisterna, som gärna vill förlåta diverse märkliga kulturyttringar, och jämställa alla kulturer, och inte erkänna att någon är bättre än den andra. Kulturrelativismen har sina rötter hos marxistiska tänkare, och används flitigt av vår tids vänsteraktivister och rättvisekrigare. De bevakar de sociala mediekanalerna och slår ivrigt ner på personer som motsätter sig deras agenda.
Det vi ser idag är ett slags kulturkrig, där även kända personer numera sticker ut hakan, försvarar sunda värderingar, och reagerar öppet mot relativism, nihilism och överseende av våld, aggressioner etc.
Givetvis gjorde John Cleese detta med flit, redan i Tweeten antyds det att gamarna redan svävar runt honom, beredda att hugga på det han säger, och det var precis vad som hände. Inte desto mindre har Cleese rätt, och kulturrelativisterna fel.
Man kan inte bygga en kultur på att enbart relativisera och ifrågasätta allt hela tiden. En annan känd relativisering är meningen: Kön är bara en social konstruktion. Vi skulle lika gärna kunna säga: genus är bara en social konstruktion, men då skulle relativisterna bli indignerade, ty deras egna värderingar anses fasta och korrekta, det är allt annat som ska rivas ner. Och mot detta vänder sig nu allt fler.
