Jag trodde i det längsta att vi kunde undvika ett krig i Iran, men när vi ser de senaste dagarnas styrkedemonstrationer med missiler – som enligt uppgift når ända till Israel – då vet vi att USA kommer att reagera. Kanske kommer en militär aktion att genomföras redan i höst, eller så får den nyvalde presidenten problemet i knät.
Det var förmodligen ett misstag att invadera Irak, ett misstag som breder ut sig, muterar, och numera lever sitt eget liv. Vilka står på tur efter Iran – Pakistan, Kina?
Bästa sättet att besegra ett folk är genom att handla med dem, bygga McDonalds, Starbucks och Wall Marts i varje gathörn och plugga in 243 kanaler med kabel-TV. Det är effektiv krigföring, som skonar liv, men vinner terräng överallt. Ibland tar det lite längre tid, men det finns egentligen inget motmedel. Här hjälper inga missiler eller hemmagjorda bomber.
Romarna byggde akvedukter, badhus och arenor, det var nästan lika effektivt, men även de misslyckades i mellanöstern. Kanske kommer det nya Rom att lyckas bättre? Vem vet?
Många historiker menar att Roms fall började när de slutade att erövra, att det var själva erövrandet som var Roms själ. När de feta, skäggiga, grekinspirerade kejsarna tog över försvann gnistan, och de romaniserade germanerna – som blivit bättre romare än romarna själva – började knapra på gränserna.
Med denna logik har USA många år kvar som imperium; det finns ingen mättnad, inga feta kejsare, ingen gräns för ambitionerna.
För den enkla medborgaren, vars vänner, familj, privatekonomi och självförverkligande står i fokus – blir dessa imperieambitioner emellertid ett hinder. Det blir allt svårare att resa, visum krävs allt oftare; vi avlyssnas, kontrolleras, registreras och beskattas allt mer. Ty medborgarna måste offra en smula av sin frihet varje gång det goda slår till mot det onda, och snart riskerar vi att bli lika ofria som de samhällen vi bekämpar.
Vi beundrade länge USA, de hade fria val medan vi stackare fortfarande drogs med kungar, aristokrati och prästerskap. Allt var möjligt i landet som byggts av medborgarna för medborgarna. Privilegiesamhället var bortblåst, med dina händer och dina idéer kunde du skapa en framtid som var omöjlig i den gamla världen.
Givetvis bör dessa idéer spridas till folk som fortfarande styrs av kungar, där lagarna är orättvisa, där folket är förtryckt, där ord och tankar inte växer fritt. Och jag är den förste att tillstå att nationer och folk ibland behöver ta till våld för att kuva det onda och sprida det goda. USA:s kamp mot nazityskland är ett paradexempel. Vietnamkriget och irakkriget tillhör dessvärre inte i denna kategori. Och förmodligen inte irankriget heller.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, USA, Iran, krig, konflikt
