Det är lätt att se alla misstag som partierna gjort under hösten såhär i efterhand, men låt oss titta på den turbulenta hösten lite från ovan.
Först och främst, egentligen borde alliansen bildat regering, eftersom de är det största blocket. Detta insåg vi när de rödgröna lämnade vänsterpartiet ute i kylan. Men vi får gilla läget, Löfven är statsminister och regeringen består av miljöpartister och socialdemokrater.
Nästa steg för en minoritetsregering är att söka stöd för en acceptabel politik. Och det var ganska tydligt redan från början att det inte gick att bryta loss c och fp från alliansen för att agera stödparti åt de rödgröna.
Alltså skulle man ha förhandlat med hela alliansen redan från början. Då skulle Löfven & Co behövt tvätta bort de värsta vänsterförslagen. Budgeten skulle ha blivit mer av karaktären mittenbudget, istället för vänstersvängen man gjorde.
Vänsterpartiet skulle ha motsagt sig detta, kanske även miljöpartiet. Men det intressanta i kråksången är ju att socialdemokraterna inte behöver vare sig v eller mp för att rösta igenom förslag i riksdagen. Det står minoritetsregeringen fritt att knyta trådar med vilka de vill, från omröstning till omröstning.
Socialdemokraterna borde ha bildat regering ensamma, och de borde ha presenterat en neutral budget, vilket man inte gjorde. Höstens största misstag. En vänsterbudget kan aldrig att passera eftersom det inte finns majoritet för dylik politik. Och det spelar ingen roll om sd bråkar eller ej. Politik är det möjligas konst, inte det omöjligas.
Om Löfven lyckats att få igenom en mer neutral budget skulle han därefter varit mer fri att bilda tillfälliga majoriteter med olika partners inför olika omröstningar. Och med tiden kanske även allianspartierna skulle rösta olika i diverse frågor. Den sluge förhandlaren Löfven borde ha insett att det tar tid att spräcka en formgjuten allians.
Borde socialdemokraterna även samarbeta med sd? Mitt svar är ja. Om de kan enas i vissa frågor så bör de söka stöd även av sd. Är det inte att släppa fram fascister och rasister i parlamentet? Nej, även sd måste förhålla sig till lite torrare sakfrågor, och genom att snärja in dem i det gråa politiska livet kan man sakta men säkert ta udden av flyktingfrågan.
Jag skulle till och med kunna acceptera att sossarna slängde åt dem ett hundben i form av längre flyktingkvoter. I dagsläget tar Sverige emot nästan dubbelt så många flyktingar än för 10 år sedan. Att minska kvoten är en relativt liten eftergift för att skapa stabilitet och regeringsduglighet. Dessutom skulle man desarmera sd, och visa att det inte bara är sd som vågar ta tag i flyktingfrågan.
Det här är oerhört kontroversiellt att säga detta just nu. Men även flyktingfrågan kommer att slipas ner till torr sakpolitik. Sverige kan inte ta emot hur många som helst – alltså måste man börja diskutera kvoter förr eller senare. Och några partier kommer att vilja släppa in fler, och några färre. Det är inget konstigt. Att peka finger och skrika rasist så fort någon pratar kvoter är mest ett sätt att blockera politiken, istället för att föra den framåt.
Flyktingmottagning är politik, och inte något magiskt som sker av sig självt. Flyktingarna som anländer måste ha bostäder, skolor, sjukvård, språkundervisning, arbetsplatser etc – och allt det här måste planeras och förberedas av samhället – av våra folkvalda.
Grå och trist sakpolitik, som kanske handlar om subventioner eller skattelättnader för bostadsföretag, för att få igång byggandet. Eller omprioriteringar av budgeten för att kunna bygga fler sjukhus och skolor. Eller förenklingar och skattelättnader för att få igång företagandet, så att flyktingarna kan få jobb. Många små trådar som det ska dras i.
Genom att isolera sverigedemokraterna gör man dem till martyrer. Genom att samarbeta inom etablissemanget så låser man dem ute, och gör dem till det enda riktiga oppositionspartiet. De lär växa ännu mer nu. Man gör samma misstag om och om igen. När sd är ett 20%-parti är det försent.
