Danne Nordling skriver intressant om problematiken med åtstramningar, det kan resultera i att näringslivet presterar ännu sämre, med återverkan inom arbetsmarknad och skatteuttag. Vi får inte glömma att oavsett vilka ideologiska glasögon vi har, så är det företagen som drar hela lasset. Utan näringsliv inga pengar till stat och kommun, inga skolor, sjukhus etc – inga offentliga i alla fall.
Vad ska Grekland göra för att komma igång?
Steg ett är att avskaffa alla monopol och handelshinder. Det finns mängder av märkliga restriktioner inom näringslivet, som kanske bäst beskrivs i NY Times-artikeln om grek-amerikanen som ville starta ett bryggeri i Grekland, det var ju lättare sagt än gjort. Grekland är särintressenas land, alla vill skydda sin verksamhet, vilket resulterar i en enorm trögrörlighet.
Steg två är att införa ett skattesystem som passar grekerna. Jag tror inte alls på den svenska modellen här, med massor av dolda och halvdolda uttag, moms, arbetsgivaravgifter etc etc. Det som skulle passa bäst i Grekland vore någon form utav platt skatt. Detta är enkelt på flera sätt, alla betalar samma procentsats, den rike betalar mer, och den fattige mindre, men alla tillför något. Det blir lätt att deklarera och redovisa, och det blir även lättare för myndigheterna att bearbeta informationen.
VAD ska man beskatta? ja, den här frågan är knivigare än många tror. Skatt på arbete, säger de flesta. Visst, det låter logiskt, så är det ju i de flesta länder. Men är det helt optimalt egentligen? Speciellt i ett land där många har flera småjobb, och dealar och vealar hit och dit. Vad är det egentligen som ska beskattas, och varför? Ska man beskatta snickaren som hjälper polaren med hans hus, och får en peng för besväret? Vissa säger ja, andra säger nej. Om man är frilansare med flera yrkesuppgifter, hur mycket ska man ta upp till beskattning – allt? Även när man hjälper vänner och familjemedlemmar?
I ett land där alla jobbar i industrin och statsmakten har en stark ställning så dyker det här problemet inte upp, men i ett land som myllrar av småföretag, tjänster och gentjänster så kan det bli ganska snårigt.
Skatt på arbete är inte optimalt i Grekland. Det här är ett driftigt folk, de startar affärer ur blotta intet både på hemmaplan, men även runt om i världen. Varför strypa den här kreativiteten med en massa skatt?
Inför FASTIGHETSSKATT med en en nedersta schablon-gräns. Avskaffa skatt på arbete och alla andra skatter. Medborgarna betalar skatt per kvadratmeter boendeyta i sitt fasta boende, fritidshus räknas ej under visst antal kvm. Den som bor stort och flott betalar mer, och den som bor litet betalar mindre. Här finns också en logisk koppling till statsmakten, som är tillsatt att skydda ditt hus och hem, och detta betalar man för.
Förslaget innebär också att det uppstår incitament att komma till rätta med den bristande planeringen gällande bebyggelse i Grekland. Tills allt är kontrollerat och uppmätt, vilket kan ta några år, betalar man en schablonsumma. Detta garanterar intäkter till staten och ingen kan komma undan, vilket är viktigare än man kan tro i landet där skattesmitning är en paradgren.
Steg tre är förhandlingar och avtal med fackföreningarna. Facket har Grekland i ett järngrepp, om man är missnöjd så är det snart kaos på gatorna eftersom sopgubbar, bussförare etc ställer in verksamheten. Man måste komma till en nivå där facket inte är en fara för landet. Att hysteriskt vakta sina särintressen kan tyvärr vara fullkomligt miserabelt för alla, även om intentionerna en gång i tiden var goda.
Steg fyra är att spara inom det offentliga. Här måste man dels räkna de offentliganställda, hur många finns det? Vad gör de? Och därefter tyvärr avskeda en hel del. Den offentliga sektorn i Grekland har svämmat över fördämningarna. Förenkla byråkratin, håll det offentliga litet, välskött och effektivt. Det kräver en enorm omorganisering. Frågan är vem som har förtroendet och viljan att genomföra detta?
Steg fem, kliv ur eurosamarbetet. Grekland har kommit till vägs ände, bättre kliva av än att bli utsparkad. Sen väljer man vilka delar av EU-samarbetet man vill delta i. Återinför den lokala valutan, som inledningsvis kommer att sjunka som en sten, därefter blicka framåt och rekonstruera ekonomin utifrån steg ett till fyra enligt ovan.
Om dessa fem steg genomförs så finns det en mycket god chans att stabilisera finanserna och komma på fötter. Därmed inte sagt att det är enkelt, nej, det här är tidernas politiska utmaning.
