I Sverige är begreppet självförsvar tämligen urholkat, det märker vi bland annat från den s.k ASAP Rocky-rättegången, där målsäganden provocerat fram ett bråk genom att förfölja de åtalade. Frågan handlar egentligen om huruvida de förföljda använt övervåld eller ej. Att de har rätt att försvara sig mot en person som förföljer dem och dessutom verkar drogpåverkad – det borde vara självklart. Men det är det inte, åtminstone inte i Sverige.
Därutöver är det vanligt att domstolar använder den lägre delen av straffskalan, och ger även grova brottslingar s.k straffrabatt. Snart är de ute igen och kan fortsätta med sin verksamhet. Utvisning används också restriktivt, även mot migranter som begår grövre brott.
Polisen har tagit ett steg bakåt, de patrullerar alltmer sällan, och de syns sällan ute bland medborgarna, särskilt inte i utsatta områden. Många brottsutredningar läggs ner omgående, som alldeles nyligen då riksdagsmannen Hanif Bali fick däcken på sin bil till snittade. Punktering skulle uppstå efter en tids körning, när bilen fått upp farten. Ett allvarligt brott mot vårt demokratiska system skulle jag vilja påstå.
Och det är krångligt även för psykiskt friska skötsamma medborgare att skaffa vapenlicens. När statsmakten inte vill skydda din familj, då borde du åtminstone få ha en bössa i ditt hem. Men nej, det uppmuntras inte. Förslag på förbud mot användandet av skyddsvästar ska också utredas, trots att en skyddsväst inte är ett hot mot andra.
Samtidigt fortsätter vi att ta emot migranter från länder som härjas av djupa konflikter och kriser. Vore det förvånande om dylika konflikter och kriser följde med migranterna och spreds även i vårt land? Folk kommer ju inte till Sverige som tomma pappersark, oskrivna blad. Alla människor har en historia, ett förflutet.
Det känns som att politikerna övergivet medborgarna. Laglydiga och skötsamma medborgare är mer utsatta än någonsin.
Men det finns en elefant i rummet. Många av oss verkar vilja ha det så här. I flera påföljande val har folket röstat på partier som skapat det här förvrängda samhället. Hur annars ska man tolka det? Möjligheterna att skapa nya politiska grupperingar, bilda opinion och sprida sitt budskap på nätet aldrig varit lättare. Men någon förändring verkar inte finnas inom sikte. Vad vill folket egentligen?
