Irans president Mahmoud Ahmadinejad menar att staten Israel borde flyttas till Europa, han föreslår någon provins i Tyskland eller Österrike. Ahmadinejad hyser också starka tvivel om att förintelsen ägt rum, dessutom anser han att judarna inte har några historiska band till Israel. Läs vidare i DN 051208
För en normalintelligent person framstår hela resonemanget närmast dråpligt. Man skulle kunnat rycka på axlarna och skrattat åt saken om det inte vore en president som stod bakom orden.
Jag tycker det är sorgligt, och jag ser en framtid där klyftan mellan muslimer, kristna och judar ökar.
Militärstrategerna i Pentagon vänder allt oftare sina blickar mot Iran, det smids planer, det utmålas scenarion och förr eller senare förvandlas tanke till handling. Som världens enda supermakt har man ansvar, skyldigheter och intressen. Jämför med kriget i Jugoslavien, först kritiserade alla USA och undrade varför de inte bombade serberna tillbaka till stenåldern. När USA sedan skickade trupper blev plötsligt alla förfärade över att de lade sig i…
De flesta håller nog med om att Ahmadinejad spelar ett farligt spel. Hans pokerhand säger att USA inte har råd eller politiskt mandat att invadera Iran. Men Bush sitter med en jättearmé i Irak, ett land som sakta men säkert börja inse fördelarna med den västerländska friheten. De flesta Irakier sväljer sin stolthet när amerikanska militärkonvojer kör förbi, det är bättre än att få fingernaglarna utdragna eller att bli ihjälgasad.
Jänkarna skulle kunna slå till lika snabbt och effektivt mot Iran som Irak, och det skulle förmodligen gå ännu smidigare, eftersom de nu har en armé av veteraner som kan klimatet och de taktiska förutsättningarna. Dessutom tror jag att Bush drömmer om att gå till historien som presidenten som skapade fred och demokrati i Arabvärlden.
Ingen av oss som vuxit upp på 60-, 70-, 80- och 90-talen tror på allvar att konflikterna ska upphöra i Mellanöstern, men vi slutar aldrig att hoppas. Och vi blir lika förvånade varje gång en operettdiktator utmanar världens enda supermakt, han må heta Kadafi, Saddam eller Ahmadinejad, och det kommer som vanligt att sluta illa. Och vi som drömmer om fred, vi får drömma vidare.
