Det är svårt att kombinera massinvandring med den generella välfärdsstaten. Statens omfattande skyddsnät garanterar alla som bor i landet diverse bidrag och ersättningar. Genom att ta in många flyktingar så utarmar man systemen, och pengarna tar slut. Det finns en inbyggd spärr.
Därför tar i regel länder med generell offentligfinansierad välfärd ofta emot få flyktingar. Se på Finland, Norge etc. Johan Norberg funderar över detta i dagens Metro.
Skulle svensken offra den generella välfärden för att hjälpa folk på flykt från krig och elände?
I praktiken skulle det innebära flyktingar inte fick tillgång till de svenska sociala skyddsnätet. Möjligen skulle de få andra slags bidrag, men mycket lägre än vad svenskar får. Och möjligen skulle allt fler bidrag bli behovsprövade, begränsas eller avskaffas helt.
Kanske är det ändå bättre att leva fattigt i Sverige – än att dö i krigets Syrien. Ungefär så resonerar Norberg.
Avskaffandet av bidragssamhället skulle också behöva åtföljas tunga avregleringar inom byggsektorn, arbetsmarknaden och näringslivet. Så att det byggs mer, startas fler företag och skapas många fler jobb. Vart ska annars alla dessa nya människor bo och arbeta?
Frågan är om det finns något slags stöd för att avskaffa den offentliga välfärden eller att begränsa den? Svenskarna gillar ju skattesnurran, där man betalar in, och sedan får ut när det behövs. Notera de flesta kan göra detta utan statens hjälp. Men ändå gillar man systemet.
Själva grundidén till den offentliga välfärden var ju att hjälpa fattiga människor. De var dessa som skulle ha bidrag och ersättningar. Men välfärdsbygget växte och inkluderade till slut alla i systemet för att skapa legitimitet. Därför får du barnbidrag, föräldrapenning osv – trots att du kanske inte behöver pengarna.
Men att inkludera 100,000-tals flyktingar – det gick inte – där tog det stopp. Som läget ser ut nu så kommer regeringen behöva höja skatten, och genom lån öka statsskulden. Systemet och budgeten är inte optimerat för så många människor. Staten har inte råd.
Personligen tror jag att svensken hellre tar emot färre flyktingar än att avskaffa de kära bidragen och samhällets omfattande regelverk. Den generella välfärden och socialbyråkratin har ett väldigt starkt fäste i Sverige.
Dessutom tror jag att många är ute på ny mark när man diskuterar flyktingfrågan från det här perspektivet. Flyktingdebatten brukar ju mest handla om vem som är rasist, och vem som är intolerant – och inte hur man borde organisera flyktingpolitiken, vilket borde ha varit det centrala ämnet.
