Ryssland går in i Georgien, och visar på detta sätt att de är en stormakt att räkna med, och en stormakt att frukta. Oljepengarna har berikat landet, samtidigt haltar den demokratiska utvecklingen, och vi ser en osund sammanblandning av politik och näringsliv enligt diffus konservativ eller socialistisk modell.
Det finns flera skäl än enbart miljöfrågorna att slippa oljeberoendet. Vill vi bli beroende av oljestormakter i öst och söder? Ska våra bensinpengar användas till att bygga arméer och kuva småstater? Ska vi behöva vara rädda för att någon ska stänga av kranen? Nej, det är dags att blicka framåt och äntligen släppa de fossila bränslena.
Kol och olja var under en period viktiga ingridienser för vår industriella utveckling, utan dessa naturresurser skulle resan mot framtiden förmodligen gått långsammare, och vår levnadsstandard hade varit betydligt lägre. Men det är dags nu, dags att se sig om efter nya kraft- och energikällor.
För 20 år sedan tyckte de flesta att bensinbilar var oersättliga, idag kan du själv konvertera din bil till eldrift. Och flera stora biltillverkare kommer om några år att erbjuda elbilar som klarar 10 mil på en laddning, därefter kopplas etanolmotorn el.dyl på. Och det är få människor som kör över 10 mil i ett sträck per dag. Även de måttligt miljö-intresserade kommer att välja elbilen, för den kommer att vara betydligt billigare i drift.
Vad gäller kraftverk och elproduktion har debatten gått i baklås. Miljörörelsen är skeptisk till kärnkraftverk, de kärnkraftverk som projekterades under 60-talet och byggdes under 70-talet. Det har hänt en hel del sedan dess. Kärnkraft är inte samma sak som 60-talskärnkraftverk. Vi sätter vår tillit till den mänskliga kreativiteten även här. Vill vi ha ren el så kommer vi att få det.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, miljö, olja, energi
