En tolvårig flicka blir skjuten i en Stockholmsförort. Och den statliga mediekanalen förklarar att hon befann sig på fel plats vid fel tillfälle.
Det börjar bli slut på lämpliga floskler. Händelseutvecklingen börjar bli ansträngd även för de vänsterintellektuella och deras sprickfärdiga världsbild. Sprängningar, våldsdåd, kriminalitet och ett alltmer aggressivt och tudelat samhällsklimat.
Tolvåringen kom tydligen i vägen för en uppgörelse mellan rivaliserande kriminella gäng. Detta misstag – att inte kunna röra sig fritt – blev hennes död.
För att förklara attityden och ordvalet så måste vi göra en snabb djupdykning i vänsterns världsbild.
De tror att människor kan liknas vid tomma ark vid födseln, miljö och uppväxt är de viktigaste orsakerna till en persons handlingar senare i livet. Det personliga ansvaret, etiken och moralen hör inte riktigt hemma i den här filosofiska skolan. En trasig uppväxt kan leda till kriminalitet, drogproblem och annat. Den kriminella är alltså också ett offer. Kanske det största offret. Särskilt om han tillhör en utsatt grupp. Och även hans föräldrar, som gav honom en dålig start på livet är offer. Orättvisorna är samhällets fel. Det är allas fel. Vi bär alla på en skuld.
Därför arbetar vänstern ofta med att minska polisens befogenheter och sänka straffen för kriminella. Straff kallas ofta för fångvård, och genom rätt behandling så hoppas man att den kriminella kan lära sig något under vårdtiden, och komma ut i samhället som en bättre människa. Vänstern tror att världen kan repareras med omfördelningspolitik, utbildning, åtgärder och stöd. Och det finns mängder av myndigheter vars uppgift är att snurra runt skattebetalarnas pengar i samhället. De ser samhällsstrukturer istället för personer av kött och blod. Och det är de här strukturerna som i slutänden ska ändras, förbättras och finslipas.
Det är därför man näst intill glömmer offret. Alltså det riktiga offret. Tolvåringen som blev mördad när hon var ute med hunden.
