Varför bråkar västeuropéer och ryssar jämt med varandra, från Karl XII till Napoleon till Hitler? Är vi arvsfiender, eller är det bara så att alla andra inte vill att vi ska bli vänner?
Hur hade det sett ut? Ett frihandelsområde från Lissabon till Vladivostok, som Putin uttryckte det i början av sin karriär. Europeisk innovation i kombination med ryska råvaror och billig energi. Ett historiskt välde som skulle kunna skapa trygghet och oberoende för sina medborgare.
Det hade blivit en svår nöt för USA (Angslosfären), Arabvärlden och Kina. De skulle göra allt för att splittra oss. Från utdragna gränskonflikter till censur och hat i medierna. Aldrig att vi skulle få närma oss varandra, aldrig att vi skulle få samtala och handla i fred.
Om vi för en sekund glömmer att Putin är den onda diktatorn och vi är demokratiska riddare i glänsande rustningar. Om vi ser på det hela geopolitiskt, och blickar 20, 50 eller till och med 100 år i framtiden. Vad vore egentligen bäst för oss? Goda grannar, eller avlägsna och överlägsna vänner på andra sidan Atlanten?
Hur skulle ett sådant samarbete fungera? Skulle Europa bli översköljt av Ryssland? Eller är vi jämbördiga spelare på planen? Kanske är det till och med så att Europa är den starkare parten, åtminstone i vanliga fall, när vi inte har pajasregeringen i Bryssel. Västeuropa dominerar med befolkning och innovation, medan Ryssland har storleken och råvarorna, samt ständigt växande innovation och utveckling.
De ryktas om att ryssarna tillverkar processorer själva numera, i liten skala visserligen, men tillräckligt för militära ändamål. Snart har de egenutvecklade passagerarflygplan. Och sedan tidigare rymdfart, tung industri, självförsörjande jordbruk och sinnrika militära lösningar. Kanske behöver de inte Europa längre? Om det fanns ett fönster öppet, så håller det sakta på att stängas.
