Det verkar gå mot att Storbritannien lämnar EU. Landet som av många betraktas som västvärldens vagga, där Magna Charta skapades, där individens frihet etablerades, landet som koloniserade stora delar av världen, vars gamla kolonier idag också är ledande, vars språk talas i alla länder på alla kontinenter. Landet som initierade den industriella revolutionen, vars kultur spreds över hela världen från Shakespeare till Beatles till Monthy Python. Inget annat land har ens varit i närheten, någonsin.
Idag röstade de för att lämna den Europeiska unionen.
Och när detta mäktiga land inte längre är en del av EU, är det någon mening med att driva vidare EU-projektet?
EU är en politisk union, det handlar alltså inte om frihandel, öppna gränser eller näringsfrihet – allt detta kan man ha utan själva unionen.
EU handlar till syvene och sist om att överlåta de nationella parlamentens inflytande till makthavarna i Bryssel. Och det är inte EU-parlamentet som styr agendan, nej, det är de ickevalda byråkraterna som styr unionen. Politiker som för oss är avlägsna, ansiktslösa och driver en okänd agenda.
Vi har nu fler olika spänningar i unionen, och Storbritannien är först att bryta sig loss. V4-gruppen (Ungern, Polen, Slovakien & Tjeckien) är en annan kritisk röst inom unionen. Och vi har även interna spänningar inom de stora länderna Italien, Frankrike och Spanien. Och ovanpå detta dras vi med en ouppklarad finanskris, eurokris, gräns- och flyktingskris.
Frågan är inte om vi klarar oss bättre utan EU – frågan är hur vi ska klara oss med EU?
Det är dags för Swexit.
