Camilla Lindberg (fp) var den enda riksdagsledamot som tryckte på nej-knappen vid voteringen om den nya signalspaningslagen. Nu har kollegorna börjat att mobba och trakassera henne, medan hon mottagit massor av blommor av svenska folket. Jag skickade själv ett tack-mail, för att hon röstade nej till en lag som medger avlyssning av alla 24 timmar om dygnet, samt kartläggning av email, internetvanor etc etc.
Hon är brydd över att partikollegorna beter sig illa, och att diskussionen inte kan föras på ett mer moget vis. Hon tillägger:
Jag förstår att politik är tufft och hårt. Men jag kan säga så här: Jag hade ett liv innan folkpartiet. Det här är inte mitt liv. Det är en jättestor ära att få representera folkpartiet Dalarna men jag kan inte godta vad som helst.
Se, det var inte svårare än så. Ett stilla budskap till alla de låtsas-liberaler som väsnats så mycket, men inte vågade trycka på nej-knappen. Ni hade bara behövt att flytta fingret några centimeter och trycka. Världen gick inte under.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, Camilla Lindberg, folkpartiet
