Den nya högern och det förmodade paradigmskiftet


Den nya högern och det förmodade paradigmskiftet 1Allt eftersom Sverigedemokraterna blev mer accepterade och normaliserade var det blott en tidsfråga innan ett nytt parti bildades, som intog en något radikalare position. Alternativ för Sverige (AfS) är mer högröstad vad gäller migrationsfrågan, och förespråkar repatriering av migranter. Partiet bildades av avhoppade Sverigedemokrater, som ville skapa en ännu tydligare röst i debatten. De tycker att SD blivit lama och etablissemangets dörrmatta. Och förmodligen kommer AfS att fungera som en påtryckare i politiken, ungefär som vänsterpartiet förhåller sig till socialdemokraterna. Vi ser bildandet av ett nytt högerblock i Sverige.

Det är många som oroar sig över utvecklingen med alla dessa högerkrafter. Men i ett mer idéhistoriskt perspektiv så framstår inte situationen som särskilt märklig. När både den etablerade vänstern och högern lämnade sin invandringskritiska linje, och började bejaka en öppen-dörr-politik – då fanns det plötsligt ett politiskt vakuum att fylla. Åsikter försvinner inte, bara för att man inte låtsas om dem, eller ignorerar dem. Det kommer alltid att finnas folk som är restriktiva till invandring av olika skäl. Notera att det var socialdemokraterna som avskaffade arbetskraftsinvandringen (fr o m 1970 – 2008), och införde även flyktingstopp 1989-1991 (det s.k luciabeslutet), och den traditionella svenska högern har också varit ganska restriktiv, och även fackföreningsrörelsen.

Genom en sammanblandning av begreppen arbetskraftsinvandring och asylinvandring, så har folk med flyktingliknande skäl betraktats som en tillgång för den svenska arbetsmarknaden. Trots att de inte sökte sig till landet som arbetskraftsinvandrare med eftertraktade kunskaper, trots deras relativt sett låga utbildningsnivå, och beroendet av offentliga bidrag för sin försörjning. Kanske var politikerna naiva? Det är åtminstone en delförklaring. De höga volymerna, kulturkrockarna som följde mellan muslimer, kristna/ateister är tillika en källa till oro, samt ökad brottslighet, och svårigheter inom infrastruktur, skola, vård mm till följd av befolkningsökningen. Allt detta medför att folk ser sig om efter andra politiska alternativ, som kanske inte är lika naiva.

Vi ser en liknande utveckling i andra europeiska länder, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien och numera även Italien. Även där höjs rösterna för minskad flyktinginvandring, särskilt från muslimska länder. Kanske är det den ungerske premiärministern Viktor Orban som blivit till själva symbolen för det centraleuropeiska migrantkritiska blocket. En politiker som började sin bana som närmast nyliberal under det glada 1990-talet, och under årens lopp skaffade sig en patina av mer kulturkonservativa värderingar, i kombination med skattesänkningar och frimarknadspolitik. Receptet har fungerat väl för Ungern, där vi ser minskade statsskulder, stabilitet och ökad tillväxt.

Orban beskrivs som den värsta av främlingsfientliga personer av den svenska pressen. Särskilt nu under den ungerska valrörelsen så intresserar man sig för landet, kanske är det föraningar om vad som komma skall i Sverige? Orban fortsätter emellertid sin kampanj, han invigde en nybyggd synagoga för några dagar sedan, och prisas av Israels Netanyahu för den goda relationen till Israel.

Ja, Orban är nog lite mer svårgreppbar än den svenska vänsterliberala journalistkåren låter sina ont anande läsare förstå. Någon särskilt extrem politiker är han emellertid inte. Orban är noga med sina val av ord, och ger sig inte i kast med diskussioner gällande ras etc. Däremot är han stolt över den Europeiska kulturen och menar att den är värd att bevara och utveckla. Orban är överlag verbal, påläst och välutbildad, utan att ge ett överdrivet akademiskt intryck. Han är en skicklig politiker, som givetvis spelar på samtidens politiska strängar.

Vad kommer att hända i Sverige då? Min gissning är att SD stärker sin position i riksdagen, och att även AfS kommer in som ett litet stödparti. Den svenska vänstern kommer att lida ett svidande valnederlag, ev. får Mp lämna riksdagen. Vilka som kommer att alliera sig med det nya högerblocket återstår att se. Det finns en risk för splittring inom den svenska s.k borgerligheten, där M och Kd försöker återta de traditionella förlorade högerpositionerna, de blir mer konservativa och mindre liberala. Medan C och L istället blir mer vänsterliberala, och närmar sig socialdemokratin. Jag är osäker på L, och det är nog de flesta. Deras vänsterliberalism har inget egentligt syfte, då vänstern redan äger den bollen, därav väljarflykten under åren.

C fortsätter förmodligen att flirta med 1990-talets nyliberalism, som blev punkterad i och med flyktingkrisen, och öppna-dörrar-politiken inte visade sig fungera – åtminstone inte vad gäller asylpolitik. Notera att öppna-dörrar-politiken inom den nyliberala rörelsen ursprungligen gällde arbetskraftsinvandrare, som arbetade, försörjde sig och bidrog till samhället. Sammanblandningen mellan regelrätt invandring och asylinvandring leder som en röd tråd genom den misslyckade svenska migrationspolitiken.

Om den nya högern tar makten i Sverige så kommer vi också att se ett kulturskifte. 68-generationens marsch genom institutionerna kommer förmodligen att stoppas. Förövrigt börjar de här människorna att bli ålderstigna, kanske är det därför kulturskiftet egentligen sker? Extremvänstern har egentligen aldrig varit älskad av vanligt folk. Man har alltid sett med misstänksamhet på dem, och ändå har de låtits ta över kulturen och det offentliga samtalet. Och av alla de brokiga och skiftande vänsterrevolutionärerna har det skapats en slags statssocialistisk kulturrelativistisk mobbar-elit. Givetvis kan det här inte fortgå i all evighet. Många menar att Sverige är ett ganska extremt land. Och det kan fortsätta att vara extremt även i framtiden, fast ur en annan politisk synvinkel. Själv hoppas jag på normalisering. Gör Sverige lagom igen!


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.