Vi vet att vänstern numera inte sysslar med klasskamp istället hatar de vanligt folk. Vilka utgör då denna nyvänster? Var kommer de ifrån, och vart är de på väg?
Vi ska inte göra det enkelt för oss och enbart kalla dem socialister och kommunister. Nej, vi hittar numera nyvänstern även hos liberaler, och till och med hos vissa konservativa grupperingar och libertarianer. Woke-kulturen har smittat av sig till samhällets alla delar, även om smittan är värst hos socialdemokrater och liberaler.
När kommunismen föll på 1990-talet så var det många människor som var tvungna att skriva om sin världsbild. Några få förblev kommunister och stalinister, och låtsades som om ingenting hänt. Men de flesta kände sig tvingade att stuva om sina åsiktspaket, och gick vidare till liberalismen och den demokratiska socialismen, dvs socialdemokratin. Dessvärre tog de med sig en massor av fynd från de fallna ideologiernas soptipp. De arbetade ofta som lärare, handläggare på myndigheter, inom kultur och media, mer sällan i det privata näringslivet.
Genusteorierna fanns redan på 1980-talet, och de existerade parallellt med klassisk kvinnokamp, där man jobbade med konkreta åtgärder för att hjälpa kvinnorna i samhället. De flesta tog inte genusfolket på allvar, men när kommunismen och klasskampen dog, då utgjorde genusteorierna en utväg. Visserligen kom även dessa idéer från vänster, men de kunde lättare paketeras om för att passa liberaler och socialdemokrater.
Feminismen förgiftades sakta till manshat och privilegiesökande. Etniska minoriteters kamp utökades med förakt mot vita och teorier om postkolonialism. Och även här sökte man särlagstiftning för vissa grupper. Kampen för homosexuellas likaberättigade utökades med en helt ny palett, och blev till en urvattnad maskerad, där allt fler homosexuella inte längre känner sig hemma.
Kraven på särlagstiftning för alla dessa grupper bryter givetvis mot den västerländska principen om lika rättigheter, istället får vi en identitär ordning där kön, läggning och ras blir viktigare än individ och personlighet. Det är det här som ibland kallas för omvänd rasism.
Rörligheten för vissa grupper har ökat på arbetsmarknaden, det är lättare att klättra i rang för svarta, kvinnor och homosexuella. Och ofta lyfter företagsledningen folk som redan är på gång att klättra vidare, men man gallrar utifrån andra kriterier än rena meriter.
Följaktligen blir det svårare för vita medelålders män att gå vidare. Fastnar de i nomineringsprocessen så kan det vara värt att hoppa av karusellen och starta något eget, ty man kommer inte att komma någon vart. Det blir också svårare för den hatade underklassen. Rörlighet mellan klasserna premieras allt mindre. Nyvänstern vill inte ha white trash på sina fina kontor.
Nyvänstern är mångt och mycket ett system av klienter. De är ofta beroende av staten och/eller skattebetalarnas pengar, antingen direkt via bidrag, lön från det offentliga eller så samarbetar de med politiker och myndigheter.
Kvinnor har lättare hamna i klientsystemet, då de är mer beroende av (vänster)politikernas gunst eftersom många jobbar inom offentlig sektor. Kvinnor är dessutom något mer beroende av bidrag, samt att de på arbetsplatserna ofta förväntas ha en medlande roll och stå upp för svaga grupper, något som hänsynslöst utnyttjas av nyvänstern.
När det meritokratiska systemet står under upplösning blir man mer beroende av enskilda personer och deras gunst. Att någon väljer just dig för ett uppdrag handlar numera om andra anledningar än enbart kompetens, ofta vill de ha något i gengäld under resans gång, lojalitet, specifika tjänster etc. Ett system skapas där alla är klienter till någon.
I den verkliga värdeskapande samhället har vi arbetarna i botten, tillsammans med de små- och medelstora företagen. De stora företagen är numera ofta en del av svågerkapitalismen, de kan få enorma subventioner om de förlägger nyproduktion i vissa specifika regioner, eller på andra sätt förhandlar till sig konkurrensmässiga fördelar via lagstiftarna. Här blir det svårare att skilja mellan stat och näringsliv, av vem och hur pengarna tjänas.
Klientsystemet kallas ibland för den djupa staten, byråkratin, teknokratväldet, den globalistiska sammansvärjningen etc etc. Jag väljer att kalla det för klientväldet, dels som en referens till Romarriket där liknande problem uppstod, och dels för att ordet är hyfsat beskrivande av hur verksamheten är uppbyggd.
När det det blir en skiftning i klienternas agenda så sprids budskapet snabbt via lojala medier. Det finns ofta kontrollanter och likriktare som hela tiden hyfsar debatten. Ett exempel, för några år sedan fick man inte prata om invandrare i termer av brottslighet och problematik. Nu är det mer tillåtet, men man väljer att använda det lite mer neutrala begreppet gängen. Fundera också på ord som sprängningar istället för bombdåd, hot mot blåljuspersonal, istället för våld mot polis och ambulans etc. Samt att man oftare pixlar misstänkta brottslingar från Mellanöstern än t.ex Östeuropa.
Nyvänstern befinner sig i toppen av samhället, men tror sig ändå vara underdogs. De upprepar ofta mantrat att de fattiga blir fattigare och de rika rikare, fast det är en lögn. Man klagar på att klyftorna ökar i samhället, trots att de sitter vid makten etc. Förbättringsviljan är stor men vilsen, då det numera är svårt att förbättra. Då återstår att försämra för vissa grupper, så att andra grupper upplever en förbättring.
Media har tagit på sig en självcensurerande roll och tonar ofta ner problem som kan förknippas med migration. Folk ska helst avhållas från att debattera invandring, etnicitet, religion och brottslighet. Frågan är varför? Kanske handlar det även här om ett slags klassförakt, att underklassen inte anses förmögna att hantera sina känslor och blir alltför uppeldade när de diskuterar dylikt? Kanske kan det leda till unkna politiska ideologier?
Klienterna erkänner numera motvilligt att det förekommer problemområden, och att asylsökande har ljugit om sin ålder etc. Men de fortsätter likväl att kontrollera debattens utformning, vilka ord och begrepp som får användas. Följer man inte reglerna blir man fortfarande mobbad och nedvärderad, kallad främlingsfientlig etc.
Det är just därför klientbegreppet är ett så passande namn, ty vi har ett system där alla blir beroende av någon, och när förvirring uppstår så tittar man snabbt på sin överordnade för att få klarhet i vad som får göras och vad som får sägas.
Världshistorien har kantats av många olika klientsystem, de har skilt sig åt regionalt och varit uppbyggda på olika sätt. I gamla tider var kungar, aristokrater och präster överst i klientsamhället, senare när borgarna tog makten blev situationen lite annorlunda då även företagare tog en del av kakan. Och i 1900-talets totalitära stater bygges ytterligare en annan variant av klientsamhället upp, och det är dessa som har störst likhet med dagens.
Hierarkier finns och kommer alltid att finnas, men vi vill att de ska bygga på någon form av ordning och rättvisa, och att det ska finnas rörlighet i systemen. Idag uppvisar vänsterns klientsystem stora irrationella och nihilistiska inslag, och det bygger framförallt på social utfrysning och skambeläggning.
Det finns ofta självutnämnda politiska kommissarier på arbetsplatserna, universiteten etc, i form av rättvisekämpar, medvetna människor, klimataktivister, feminister eller något annat. De är de som driver frågor kring genusprogram, könsneutrala toaletter, vegetariska alternativ, klimatfrågor etc, och de tystar debatterna kring fikaborden ifall det börjar dra iväg åt fel håll. Understödda av statstelevisionen och presstödsmedia, som för länge sedan glömt sitt kritiska journalistiska uppdrag.
I grund och botten handlar det om en slags intolerant och ängslig småborgerlighet. De är helt övertygade om sin förträfflighet, och vill tukta och likrikta omvärlden utifrån sin mall. Klienterna är framgångsrika, de har spridit sig som en metastas i samhället. Deras svaghet är att de rättrogna är ganska få, ty flertalet tillhör den s.k svansen. Om det börjar skaka ordentligt och klientsamhället knakar i fogarna så kommer den fega svansen att söka sig nya vägar. Och det är detta som måste ske. Klienterna måste exponeras, de måste upp till ytan, ut i ljuset. De är troll som förvandlas till sten om de inte hinner gömma sig innan solen går upp.
