Över 100 dagar har gått sedan moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna vann valet. Efter 12 år av socialdemokratiskt styre har vi nu en borgerlig alliansregering. Vi har redan fått några smakprov på den nya politiken, där sänkningen av a-kassan rönt mest uppmärksamhet samt höjningen av a-kasseavgiften. Många vänsterdebattörer har angripit förslagen och kallat dem orättvisa och frågat sig vilken nytta de gör? Den nya regeringen kallas ömsom nyliberal önsom ärkekonservativ, oppositionen är överens om att borgarna främst berikar de redan rika och ökar utanförskapet.
Själv påstår jag att alliansen är bättre sossar än sossarna själva. Genom att skärpa kraven på a-kasseutbetalningarna markerar man att denna arbetslöshetsförsäkring inte är en medborgarlön, som kan kvitteras ut år efter år utan skälig motprestation. Grundtanken med a-kassan var att den skulle utgöra en tillfällig försörjning vid arbetslöshet. Samma sak gäller dess finansiering; alla arbetare bör av solidaritetsskäl och för sin egen säkerhet betala en rejäl peng i månaden, för att försörja sig själv och andra vid tider av arbetslöshet.
Förra året betalade jag blott 90 kr/mån till a-kassan och över 200 kr i förbundsavgift till min fackförening. En ganska snedvriden fördelning kan tyckas. Staten skjuter till enorma belopp varje år för att systemet ska fungera. Alliansen försöker återuppväcka den ursprungliga idén med arbetslöshets-försäkringen. Resultatet blir att arbetslösa kommer att söka underkvalificerade arbeten, flytta eller omskola sig i snabbare takt än tidigare. De s k ”nystartsjobben” är en viktig åtgärd för att stimulera långtidsarbetslösa, här finns även förslag på avdrag för hushållsnära tjänster, de s k ”pigjobben”. Sossarna har förr om åren drivit liknande förslag om ”pigjobb”, fast då inom offentlig sektor. Resultatet av borgarnas arbetsmarknadspolitik blir förhoppningsvis att färre personer försörjs av staten, vilket är positivt, eftersom över 40% av de offentliga utgifterna går till olika former av ersättningar och bidrag.
Ska den arbetslöse ta vilket ”skitjobb” som helst då?
Själv tog jag första bästa skitjobb efter avslutade studier, eftersom jag inte hade någon a-kassa och det rådde lågkonjunktur. De tillfälliga jobben avlöste varandra, jag började som postsorterare, vaktmästare, springvikarie och därefter telefonintervjuare, telefonsäljare, annonssäljare, acccount manager och slutligen key account manager. Efter några år hade jag både bra jobb och god lön, vägen dit var snårig, krokig, men jag lärde mig förmodligen mycket mer än vad jag skulle ha gjort som kund hos arbetsförmedlingen och a-kassan.
Alliansen återskapar synen på arbete som något viktigt och nödvändigt, både för den enskilde och för samhällets utveckling. God sosseretorik, även här.
Andra exempel på alliansens politik, som väckt ont blod är uppstramningen av skolan. Mobbare kan numera flyttas, betyg i uppförande kommer att införas, samt förbud att tala andra språk än svenska under lektionstid. Många med mig är nog överens om att dessa förslag och åtgärder är illa förpackade, framförallt påbudet om att enbart tala svenska i skolan. Det låter som något från 1800-talets klosterskolor. Vi som arbetat som vikarier med en häcklande mobb på sista raden, killar med keps som garvar och sprutar ur sig kommentarer på obegripliga språk – vi anar varför förslaget tillkommit. Kanske hade det räckt med att ge lärarna större befogenheter, utan att specificera fenomenet? Alla som talar främmande språk stör ju inte undervisningen.
Skolans uppgift är att lära, samt skapa en atmosfär som främjar lärande. Och även om borgarnas förslag är illa förpackade, så kommer de säkerligen att bidra till ett lugnare studieklimat, vilket framförallt främjar arbetarklassens barn. Barn från välbeställda hem kan redan läsa när de börjar skolan, och de uppmuntras av föräldrarna; dessa barn är inte lika beroende av goda studiemiljöer. Även inom skolområdet är alliansen således goda sossar.
Inom området avlyssning, bevakning och intrång på den personliga integriteten så är alliansen också goda sossar; de följer snällt i bodströmsamhällets utstakade spår. Denna degraderade soppa av kränkningar är en följd av hysterin efter 11 september, och har tyvärr drabbat länder både med borgerliga och socialdemokratiska regeringar. George Bush, roten till denna ondska är numera en ”lame duck” efter svidande valförluster. Kanske borde detta höja ett varningen finger åt våra europeiska efterapande regeringar?
Många svenskar noterade att lönekuvertet var 600-1200 kr fetare häromdagen, de lågavlönade fick procentuellt sett högre skattesänkningar än de välavlönade. Återigen spökar sossarnas gamla slagord: ”Sänk skatten för arbetarna”!
Slutligen, det enda som skiljer Reinfeldt från gammelsossar som t ex Erlander är synen på ägande. De statliga bolagen ska säljas ut, monopol ska brytas, sjukhus ska kunna drivas i privat regi, även om vården alltid finansieras via skatten. Bildandet av bostadsrätter uppmuntras liksom privata initiativ inom en mängd kommunala, läns och statliga verksamheter.
Detta är skillnaden.
En skillnad med modifikation; i 60-talets sossesverige fanns det fortfarande privata apotek, skolor m m och vi betalade sisådär 17% i kommunalskatt – och ord som ”vårdkö, lärarlösa lektioner, polisfria orter och moms” fanns ej. Reinfeldt har fortfarande en hel del jobb framför sig, ifall han vill bli en god gammelsosse!
—
Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, moderaterna
