Vänstern har lyckats att fjärma sig långt bort från arbetarklassen. Från att ha varit en klassideologi med syfte att lyfta arbetare och proletariat till en bättre tillvaro, så har den förvandlats till en överklassens syjunta. Där man istället ser ner på white trashet och deras tarvliga beteende. De nya vänstern hatar enkla arbetare och s.k vanligt folk.
Det ska erkännas att i vissa länder, som USA så slog socialismen aldrig igenom på bred front. Arbetarna var mer konservativa och omfamnade traditionella värderingar. Man gillade inte överdriven progressivism och social ingenjörskonst, i syfte att skapa ny människa och en ny samhällsordning. I Europa fick socialismen desto mer spelrum.
Vänsterns ideologi gick däremot hem hos över- och medelklassen, på båda sidorna av Atlanten. Det är den champagnedrickande eliten och deras bortskämda barn som skriker sig hesa om social rättvisa och rättigheter för allt snävare grupper.
De glömmer att det inte finns några kvinnorättigheter, homorättigheter eller etniska rättigheter – utan blott mänskliga rättigheter. Tillåter vi något annat så får vi snart särbehandling och privilegier, och det var ju just detta som den ursprungliga vänstern ville bekämpa. Ack så snabbt man glömmer.
Överklassen har aldrig helt omfamnat kapitalismen och den fria marknaden. Om det finns möjlighet så önskar de fördelar och monopol för den egna verksamheten, samt diverse regelringar som håller konkurrenterna på mattan. Genom att forma allianser med statsmaktens minioner så skapar de en värld av tjänster och gentjänster i svågerkapitalismens och korporativismens förtecken. Det är de små- och mellanstora företagen som omfamnar frihet och rörlighet. Så fort man blivit tillräckligt fet så vill man istället mest hålla tillbaka de andra, och manipulera världen till sin fördel.
Vi ser rika berömda skådespelare och företagsledare som leker vänsteraktivister. Det är med den här logiken de förordar öppna gränser, medan de själva bor i muromgärdade palats skyddade av beväpnade livvakter. De skriver långa rader om likabehandling och minoritetsrättigheter, och skickar sin underbetalda filippinska tjänare att lägga brevet på posten. De pratar om att värna naturen, medan de tar sin privatjet till klimatmötena. De föraktar konsumtion och kapitalism på vägen till banken i minkpälsen. Det finns vissa regler för vanligt folk, och lite andra regler för dem själva.
Och till sin hjälp har de tusentals nyttiga idioter som vill värna alla dessa huvudlösa rättigheter. De verkar via aktivism i media, universitet och i statsförvaltningen. Följer man marionettrådarna så är det ofta ickestatliga organisationer som står bakom, gödda av en rastlös och manipulativ rikemanskår, som upptäckt hur lätt det är att manipulera delar av befolkningen. Fotfolket vet knappt vad de håller på med, förutom att det är behjärtansvärt, viktigt och att de förmodligen kommer att rädda världen.
Och det är givetvis detta som är det stora uppdraget, att rädda jorden från undergång. Det kan handla om global uppvärmning, rovkapitalism, ryssarna, patriarkatet, pedofilerna, terroristerna, populisterna, rasisterna, knarket etc etc. Världen ska ännu en gång räddas, och den ska räddas på just deras sätt. Ofta genom att vittja den lille medborgarens fickor, kedja henne ännu hårdare vid marken, och se till att de stora feta fåglarna kan navigera fritt i luftrummet. Och vi går på deras bluffar gång på gång, ända tills vi en vacker dag inte vill spela med längre. Det finns de som menar att den dagen har kommit.
