Cyperns fd finansminister berättar om händelserna i våras, där framförallt tyskarna ville mjölka alla bankkonton, för att finansiera den lilla önationens skulder. Cyperns stora banksektor fick problem, redan för två år sedan, då man satsade stort på grekiska statspapper som över en natt blev värdelösa, i och med Greklands skuldavskrivning. De rörde sig om flera miljarder euro, enorma summor för ett litet land som Cypern, och skuldbollen var i rullning.
När man läser artikeln inser man vilken soppa vi hamnat i. Tyskland vill leka bror duktig, och erkänner inte en sekund att det faktiskt var EU som satte käppar i hjulet för Cypern initialt, även om den förra cypriotiska regeringen och bankväsendet också bör beskyllas för sin yviga och lösa hantering av finanserna.
Tyskarna menade att Cypern hade för stor banksektor, hur kan ett så litet land vara så rikt etc etc? Beskyllningarna om pengatvätt lyftes också fram. Även om man fick ångra sig lite i efterhand, eftersom de flesta inser att dylik aktivitet kanske till och med är vanligare i Frankfurt, Paris och London. Man nämner inget om andra näringar i landet, exempelvis den farmaceutiska industrin som är landets största, handel och sjöfart. Samt alla utländska företag som finns i landet pga låga skatter och gott företagsklimat. Vi får höra en slags förenklad version. Allt är lite på låtsas.
Cypern anses också vara överbelånat, all rikedom kommer från lån. Precis som i Tyskland, Sverige och alla andra låneländer där man lånar till hus, bil, hemelektronik etc. Skillnaden var väl att Cypern fick problem med banker och finanser. Annars ser själva belåningsgraden likartad ut i de flesta västländer, tyvärr. Vi lever på lånade pengar. Och Cypern lånade Västuropas livsstil.
Den här pajkastningen är ganska brutal, då Cypern är ett litet land framstår de övriga ländernas representanter som mobbare. De kan göra vad de vill, cyprioterna kan inte slå tillbaka. Däremot kan önationen lämna den trista tillställningen. Vilket de förr eller senare kommer att göra.
I princip har Cypern redan hamnat utanför eurozonen i och med uttagsrestriktionerna i bankerna; en cypriotisk euro är inte lika mycket värd som en tysk. De har på detta vis redan lämnat valutaunionen, fast utan uppsidan med en egen valuta, penning och finanspolitik, vilket skulle kunna få ordning på ekonomin.
Euron är en tragisk historia, och slutet kommer att bli långdraget och segt. Och alla kommer att bli ovänner med varandra innan den är slut.
