Under en vecka har flera olika viktiga händelser utspelat sig, som sammantaget ger oss en bild av att Ukrainakriget kan börja lida mot sitt slut. Amerikanerna har meddelat att de föredrar att Zelensky inte motsätter sig förhandlingar. Ledningen i Kiev har därefter sagt att förhandlingar kan vara en möjlighet framåt. Samtidigt så har ryssarna beslutat sig för att evakuera Kherson och göra en reträtt från Dneprs västra sida. Och i öster har ryssarna slutligen lyckats få total kontroll över flygplatsen utanför Donetsk, där stridigheter pågått i över åtta år.
Amerikanerna har uttryckt önskemål om att återta Kherson och därefter eventuellt påbörja fredssamtalen. Förmodligen för att ge ukrainarna en känsla av seger mitt i allt elände. Vi får inte glömma att den ukrainska offensiven den senaste månaden kostat många soldater livet, långt fler än antalet stupade på den ryska sidan. Ukrainarna har också förlorat stridsfordon och materiel, samtidigt som deras sponsorer i väst meddelat att stödet inte kan pågå för evigt. Ryssarnas reträtt kan vara en signal om att de accepterar förhandlingsläget, även om de varit hyfsat framgångsrika i regionen. Kreml har redan från konfliktens början hävdat att de är öppna för förhandlingar gällande de ryska utbrytarrepublikernas framtida öden.
I mitten av november fryser marken och det blir lättare att ta sig fram, än i den nuvarande lervällingen, samtidigt som ryssarna mobiliserat 300,000 man, som i skrivande stund anländer till fronten för att inkorporeras i de stridande enheterna. Det han helt enkelt vara så att proppen gått ur det ukrainska försvaret, eller att vi är väldigt nära ett sammanbrott. I förlängningen kan ukrainarna inte stå emot den större och mer välutrustade ryska militärmakten, inte ens med Natostöd. I slutänden handlar det om ren matematik.
Vi vet också att ledande europeiska nationer med Tyskland i spetsen egentligen vill få ett stopp på kriget, ty energikrisen i dess spår är samhällskritisk. Ingen vill ha hungriga eller ihjälfrusna medborgare på sitt samvete. Det finns en underliggande önskan om att återgå till det normala. Med Nord stream delvis saboterat och inaktivt (och en utredning som mer eller mindre lagts ner) så kan det ta flera år att återgå till det som varit.
Här får västländerna skylla sig själva, ty sanktionerna var deras påfund och inte Putins. Det har ju tidigare gått alldeles utmärkt att handla olja av allehanda krigiska diktaturer, varför ändra strategi vad gäller Ryssland? Uppslutningen har dessutom varit usel, då Kina, Indien, Saudiarabien, Turkiet m fl, inte alls velat dansa efter västvärldens pipa, utan fortsatt sina relationer med Ryssland. Och allt fler länder vill ansluta sig till BRICS.
Den europeiska energikrisen har dessutom äldre anor än dagens konflikt- och sanktionspolitik. Genom att avveckla kärnkraft och satsa på komplementära energikällor som sol och vind så har man försatt sig i en utsatt situation, där man blir allt mer beroende av olja och gas. Addera därefter ett krig med dessa naturresurser som en viktig spelbricka, och vi får dagens energikris.
Hur ska då Zelensky förklara för sina medborgare varför han går till förhandlingsbordet nu, och inte i början av konflikten, innan ryssarna annekterade stora delar av östra Ukraina? Alla som offrade sina liv, alla döda soldater, till ingen nytta? För att försvara några territorier som är etniskt ryska och hellre vänder sig till Moskva?
Ukraianakonflikten handlar i slutänden om rätten till secession, dvs möjligheten för en region (eller delar av en region) att bryta sig ur en stat, antingen för att bilda en egen, eller för att uppgå i en annan. Jämför med Katalonien, Baskien, Kurdistan etc. Ibland betraktar vi dylika frihetskamper som något ädelt, och ibland ser vi dem som utslag av terrorism. Många länder har uppstått på detta sätt, däribland USA. Jag kommer inte att vidareutveckla tanken just nu, men det tål att fundera vidare på.
Hursomhelst, vi har en systemkritisk energikris samt lågkonjunktur, och ett krig som inte riktigt går enligt planerna, därutöver en vinter som närmar sig. Detta föranleder förstås en del diskussioner om hur läget ska tacklas. En variant är att lägga kriget på is, och helt eller delvis normalisera relationerna med Ryssland.
Det finns en hake dock. Ryssarna har fortfarande mängder av trupper och materiel kvar på västra sidan av Dnepr vid Kherson, som behöver fraktas över floden om de ska fullfölja tillbakadragandet. Om – och jag säger om – ryssarna skulle bli anfallna i ryggen av ukrainarna under reträtten, då tror jag att kriget med stor sannolikhet fortsätter.
