Nu när landet befinner sig i kris, och skattkistan snart är tom är det frestande att ta till symbolpolitik som att höja skatten för de rika. Det kan röra sig om ökad kapitalbeskattning, arvsskatt etc.
Av evidens vet vi att dylika åtgärder inte fungerar. Nej, de är snarare ett recept på det motsatta, ett sätt att förvärra krisen. Beskatta de rika och de kommer att lämna landet, och ofta tar de med sig sitt kapital, sina kunskaper och verksamheter.
Se på Frankrike under Hollande, Storbritannien och Sverige på 1970-talet. Och även om många rika väljer att stanna kvar, så kommer deras pengar inte att göra det.
Den här politiken har prövats och misslyckats, därför har arvsskatten, förmögenhetsskatten, gåvoskatten etc luckrats upp under åren. Det är dessutom principiellt fel att beskatta redan beskattade pengar. Det är ju någons lön och besparingar vi pratar om.
Vad göra istället?
I termer av skademinimering så skulle jag föreslå helt andra åtgärder. Sverige kommer att brottas med den här krisen i 10 år framöver om man inte lyckas få flyktingarna att återvända hem, vilket inte är helt sannolikt. Krisen kommer att skapa stora hål i den offentliga budgeten, dessutom kommer det inte att finnas tillräckligt med jobb eller bostäder. Sverige är dåligt rustat för befolkningsökningar av det här slaget.
Ge endast FN-kvotflyktingar bidrag, ersättningar och bostad. Då behöver man inte stänga gränserna. Det finns egentligen ingen anledning för lyckosökare som inte uppfyller FN:s flyktingkrav att komma till Sverige. Då slipper vi också den tröttsamma diskussionen om huruvida migranterna är riktiga flyktingar eller ej.
Invandrare som inte har flyktingstatus kan också söka uppehållstillstånd och arbetstillstånd, men måste ordna sin försörjning själva, alternativt kan civilsamhället hjälpa till, föreningar, organisationer, näringslivet. Det är upp till oss. Här kan vi visa vår välvilja på riktigt.
Det här förslaget ensamt skulle räcka för att få stopp på den värsta krisen, få ordning på finanserna och vända utvecklingen, men det finns mycket annat att göra också.
Istället för att höja skatter och avgifter – försök att minska kostnaderna. Gör alla bidrag behovsprövade i ett första steg, även för svenskar. Kompensera med skattesänkningar så att folk förstår kopplingen mellan sänkta bidrag – och mer pengar i handen.
I ett längre perspektiv avskaffa barnbidrag, föräldrapenning och ge hellre föräldrar en ordentlig skatterabatt under ca ett år för varje barn. Då slipper vi skattesnurran, dvs att pengarna ska in till staten och delas ut igen. Det kostar också pengar i hantering.
Sänk bolagsskatten för att få nya företag att etablera sig i landet. Förenkla regelverket kring bostadsbyggande, och på sikt avskaffa hyresregleringen. Förenkla regelverket på arbetsmarknaden, det bör bli enklare och billigare att anställa.
Min far flyttade till Sverige i slutet av 1960-talet. Det är den här tiden många folkhemsvänner vurmar för. Sveriges guldålder. Det fanns arbeten åt alla, industrierna gick på högvarv, vi hade världens bästa vård och omsorg, framtiden låg för våra fötter.
Notera att i 1960-talets Sverige betalade man ca 17% i kommunalskatt. Det fanns ingen moms. Arbetsgivaravgiften var låg. Det var enkelt att bygga. Och eftersom det var lätt att få jobb krävdes inte så omfattande sociala skyddsnät eller regleringar på arbetsmarknaden.
Inte underligt att Sverige hade god ekonomi under de förutsättningarna. Och vi kan göra det igen, men vi måste byta spår.
