Den nya regeringen råkar i trubbel direkt, dels med diskussionen om att stoppa vinster i vården, och dels genom förslaget om att erkänna Palestina.
Att stoppa vinsten i vården betyder egentligen bara att man stryper företag som ägnar sig åt sjukvård i Sverige. Om det är ok med vinst när man tillverkar dialysapparater, sprutor, mediciner – så borde även själva utförandet kunna generera vinst. Hela resonemanget är tämligen absurt.
Varför är vinst fult? Hela mänskligheten drivs ju av ”vinstintresse”. Skulle du gå till jobbet om du inte fick betalt? Skulle läkaren operera utan lön? Skulle vårdutrustning och mediciner tillverkas om producenterna inte kunde gå med vinst?
Och sen ska det här ogenomtänkta förslaget röstas igenom av en riksdag där det inte finns socialistisk majoritet. Jag tror det blir ganska svårt. Varför saluföra förslag som svårligen går att genomföra?
Vidare till Palestinafrågan. Nu tycker jag inte att konflikten Israel-Palestina är världens viktigaste trätoämne. Det finns många fler utsatta regioner i världen som hellre skulle behöva belysas, från Afrikas Horn till konflikten i Kongo, krisen i Ukraina och Irak, Syrien.
Men vänstern ägnar sig ofta åt symbolpolitik. Palestinarörelsen är ett av vänsterns skötebarn, och måste därför lyftas fram, trots att den snälla frihetstörstande vänsterrörelsen i Palestina sedan länge ersatts av en konservativ världsfrånvänd islamistisk milis.
Och även ur ett rent praktiskt diplomatiskt perspektiv är det svårt att erkänna Palestina, eftersom regionen tydligen inte uppfyller alla kriterier för en fri statsbildning.
Ja, det är väl bara att luta sig tillbaka för borgarna, låta de rödgröna göra bort sig totalt och invänta nyvalet i februari-mars? Under tiden kan de formera sig, etablera nya politiker i ledande position, sen lär det bli walk over.
