Det är ingen hemlighet att arbetarrörelsen med LO i spetsen ställer sig tveksamma till invandring, och det har egentligen inget med rasism att göra, det handlar om gammal hederlig protektionism. Arbetarrörelsen värnar de egna jobben, och är rädda att någon utomstående ska ta dem, alternativt lönedumpa marknaden.
Men när pamparna Johansson (s) och Reepalu (s) vill slänga ut flyktingar som kommit till Sverige olovligen då är de ute och seglar i lite grumligare farvatten. Flyktingar och invandrare är inte samma sak. För att sära på begreppen låt oss kalla dem flyktingar och arbetskrafts-invandrare.
Flyktingar eller asylsökande åtnjuter speciell status enligt ett antal olika konventioner. En flykting är en person som flytt från krig, förföljelse etc; hon behöver eventuellt läkarhjälp, psykologhjälp, försörjning, tolk etc etc. Och Sverige har åtagit sig att hjälpa denna kategori utsatta människor, och här ingår också att utreda huruvida den asylsökande kan klassas som flykting.
Det är framför allt de mer intellektuella storstads-socialdemokraterna med Sahlin i spetsen som värnar det mångkulturella Sverige baserat på flyktingmottagning. Arbetarrörelsens gräsrötter tenderar att blanda ihop flyktingar med arbetskrafts-invandrare, de gör ingen skillnad på invandrare och invandrare. Och de ogillar konkurrens på den svenska arbetsmarknaden.
Protektionismen slog hål på den hyggliga invandringspolitik som fanns på 60-talet, då människor från jordens alla hörn reste till Sverige för att jobba, utan att nödvändigtvis vara flyktingar, vissa var det, andra inte. Nåväl, vi har sedan dess haft ett antal lågkonjunkturer som gjorts Sverige mindre attraktivt för arbetskraftsinvandring, men likväl skriker näringslivet efter vissa yrkesgrupper som t.ex byggnadsarbetare, programmerare etc.
Den svenska invandringspolitiken har ersatts av flyktingpolitik. Sverige tar bara emot ett visst antal flyktingar och anhöriga från utvalda regioner. Följden av detta blir givetvis att alla invandrare som kommer till Sverige kallar sig flyktingar, och de slänger sina pass och hävdar att de kommer från de giltiga regionerna. För migrationsverket handlar det om att utreda alla dessa fall, vilket kan upp till två år. Först därefter kan de förmodade flyktingarna stanna eller avvisas.
Både debatten och den förda politiken är absurd. Sverige är i grund och botten ett invandringsfientligt land utanför de större tidningsredaktionerna och de storstads-intellektuellas vardagsrum. Medan dessa s.k intellektuella ryter åt Sverigedemokrater o.dyl fortsätter den invandringsfientliga politiken att rulla på år efter år.
Alliansregeringen säger sig vilja ändra på saken, och öppna för ökad arbetskraftsinvandring, men förslaget har ännu inte lösgjorts från det byråkratiska makineriet. Och LO-ledningen är givetvis skeptisk, som alltid. Skeptisk till att låta invandrare komma hit och försörja sig själva istället för att sitta i tvåårig karantän, ty även många av dagens s.k flyktingar skulle mycket väl kunna arbeta från dag ett – om de fick. Mot bakgrund av detta är Johanssons och Reepalus utspel inget som förvånar.
—
Uppdatering 071129: Debatten om invandring fortsätter, moderaterna vill skapa en ny integrationspolitik, och DN debatterar asylpolitikens dubbla ansvar.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, invandring, arbetskraftsinvandring, flyktingar, flyktinghjälp, LO, arbetarrörelsen, socialdemokraterna
