Efter andra världskrigets slut för ca 80 år sedan har anledningen till krig (casus belli) blivit mycket mer restriktivt. Krig anses inte längre vara ett sätt att lösa problem. Åtminstone inte bland den vänsterliberala eliten som befolkar departement, akademier, medier och parlament runt om i världen. Vi märker det på ord som försvaret – det heter inte längre krigsmakten. Militären får nästan uteslutande användas till att hejda angrepp, inte anfalla.
Givetvis finns det formella internationella regler kring krigssituationer, men jag är ute efter ett mer folkligt allmän-etiskt förhållningssätt. Utifrån detta kan krig enbart berättigas om alla andra åtgärder provats, plus att motståndaren anfaller först, eller uppenbart förbereder sig för nidingsdåd. Notera att USA alltid skaffat sig något slags taffligt casus belli i alla meningslösa kampanjer, där massförstörelsevapnen i Irak kanske var det sämsta.
Vad hade Putin egentligen för anledning att angripa Ukraina? Många i väst förstår inte. Det handlar kanske om att ryssarna inte kan penetrera den stora västliga mediebarriären, eller att västerlänningarna helt enkelt inte begriper den ryska logiken, det är en intressant fråga.
Några förslag till casus belli:
- Ukrainarna hade börjat samla trupp invid utbrytarrepublikerna, för att inleda en invasion, vilket hotar ryska liv och egendom. Detta kan absolut vara casus belli, men då ska ju ukrainarna anfalla först.
- Samma sak vad gäller kärnvapen invid den Ukrainska gränsen, som skulle kunna bli verklighet vid ett Natomedlemskap. Kärnvapnen ska helst vara installerade, eller vara på väg till gränsen, då gäller casus belli. Nu är vi kanske inte ens på planeringsstadiet.
- Ukrainska mörkermän behandlar den ryska befolkningen väldigt illa. Det kan också vara skäl, men var är bilderna och hemskheterna? De ska pumpas ut i media 24/7.
Problemet för Putin är att han säkert har casus belli enligt 1822-års världsordning, men kanske inte utifrån dagens? Han rider på sin popularitet, ryssarna verkar inte ha tappat förtroendet för honom, och krig kan givetvis vara ett sätt att stärka de nationella banden, utifrån en konservativ samhällssyn. Och han håller långa och kloka historiskt bevandrade tal för nationen. Men väst låter sig inte imponeras, vi är inte intresserade av historia och annan gammal smörja. Västerlänningar är inte ett schackspelande folk, utan ett hamburgerätande. – Ryssarna är galna, Putin är långdragen och pratar i nattmössan.
Men kanske hade det funnits andra sätt att lösa konflikten och tvinga ukrainarna till förhandlingsbordet? Många pekar på gaskranen, varför stängde inte ryssarna av gas och olja till väst. Då hade kanske EU och Nato mjuknat en smula, och slutat bjuda in Ukraina? Kanske hade ryssarna inte råd med ett sånt tilltag?
Och varför gjorde man inte en s.k false flag i krigets inledningsskede? Det hade ju varit ganska lätt. Azovbataljonen torterar civila, robotar skjuts in på ryskt territorium, träffar en rysk by, osv osv. Även dylikt fusk fungerar som casus belli, och har använts många gånger i historien.
Men nu står ryssarna där, den ekonomiska situationen är förvisso inte raserad, men västliga medier kommer att beskriva dem som blodtörstiga mördare hädanefter. Och det kommer att bli värre, snart hittar väl ukrainarna koncentrationsläger i områden där ryssarna dragit sig tillbaka? Vem vet vad som kan påträffas?
Sammanfattningsvis. Varför hade de inte ett bättre casus belli? Hur tänkte ryssarna vinna mediekriget? Och vad är den informella fredsplanen (förutom att Ukraina ska pacificeras, hur mycket mark ska ockuperas osv) ?
