En av de mest triviala saker man kan diskutera vid kaffepausen är plastpåseskatter och fastsatta korkar på plastflaskor. EU har i sin iver att muta klimatgudarna börjat att ägna sig åt onödigt trams, saker som aldrig kommer att ge någon effekt, utan mest irriterar medborgarna.
Vi har ju redan löst plastpåseproblemet. Man kan tillverka påsar i organiska material som inte är dåliga för naturen; och flera länder använder redan tekniken, och har gjort så i många år. I exempelvis Italien används organiska material som majsstärkelse, vegetabiliska oljor och till och med material som manilahampa för att tillverka biologiskt nedbrytbara plastpåsar.
Det samma gäller allehanda förpackningar, flaskor och korkar. Allt kan tillverkas av material som inte lämnar förödande spår i naturen.
Därutöver är sophanteringen viktig, att man sorterar, och bränner osorterbart material under kontrollerade former i värmeverk. Inget hamnar i naturen, och även detta har praktiserats i decennier i många västeuropeiska länder.
Lägg därtill att vi numera inte har några problem med befolkningsökning i de flesta delar av världen, då vi istället har en utbredd befolkningsminskning, beroende på sociala och kulturella förändringar, samt medicintekniska innovationer som preventivmedel. Att jordens befolkning minskar betyder också att vi kommer att skapa mindre sopor och utsläpp.
Kärnkraft har under lång tid gett och säker och billig energi, och även där går den tekniska utvecklingen framåt med ännu säkrare hantering. Slutförvaringen har ofta lyfts fram som ett problem, men att deponera uran långt ner i berggrunden på platser där det inte finns jordbävningsrisk torde vara närmast 100% säkert, i de fall där man behöver göra sig av med material, då vi numera har reaktorer som kan använda restavfall. Och sen har vi Torium, som har en mycket lägre strålningshalt än exempelvis Uran, och kineserna har numera en fungerande reaktor baserat på denna teknik med försumbar risk för radioaktiva utsläpp.
Även våra bilar släpper ut mindre avgaser, eller inga avgaser alls. Tekniken går snabbt framåt, och det finns många fungerande tekniska lösningar, exakt vilken lösning som kommer att bli den dominerande återstår att se.
I de fall vi behöver använda petroleumprodukter med utsläpp i naturen, exempelvis inom jordbruket eller konstruktionsbranschen, så produceras numera effektivare motorer med bättre förbränning och säkrare avgasfilter.
Flyget beskrivs ofta som en miljöbov, men även där sker enormt mycket effektivisering och förbättring. Addera effekterna av befolkningsminskningen så kommer dylika utsläpp också att minska, då resebranschen krymper i takt med invånarna. Och vill man verkligen eliminera utsläppen helt från flygindustrin så är det faktiskt möjligt, det har experimenterats med vätgasdrivna plan från 1980-talet och framåt.
Frågan är varför vi lägger så mycket tid på saker som redan är lösta? Våra medier är fullspäckade med klimatskräckpropaganda. Och miljörörelsen sprider panik och undergångsstämning.
Det något obekväma svaret på frågan är att folk ofta hittar en nisch i livet, som de specialiserar sig på och livnär sig av, och sådant är väldigt svårt att ändra på. Även om verkligheten förändras.
