Våra politiker är tillsatta i fyra år, valda av folket att vara deras förlängda arm, och agera på deras uppdrag. Det är en del av den representativa demokratitanken.
Under dessa fyra år kan politikerna stifta allsköns lagar och förordningar som främjar eller inskränker medborgarna både ekonomiskt och praktiskt. Skattehöjningar och övervakning på internet är exempel på det senare.
Politikerna kan också ta enorma lån för att förverkliga sina politiska ambitioner. Men efter fyra år är politikerna borta, några andra tar vid, men lånen är dessvärre kvar. Det är detta som har hänt i länder som Grekland, Irland etc.
Den genomsnittlige irländaren eller greken kan vara hur skötsam och sparsam som helst. Men om staten misslyckas med att sköta den gemensamma ekonomin drabbar detta alla, i form utav skattehöjningar, åtstramningar, och andra statliga sparåtgärder.
Mot bakgrund av detta förstår man varför greker och många andra folk försöker undvika att betala skatt. Varför ska de försörja inkompetenta politiska visioner som de kanske inte ens delar?
Dagens statsekonomiska skuldkris inom EU är ett perfekt exempel på mina tankar. Här har politikerna misslyckats totalt, den gemensamma valutan har fått hela det vackra projektet att kapsejsa.
Stater i söder med svagare ekonomi har fått låna pengar till samma villkor som de rikare länderna i norr. Resultatet har blivit ett skuldberg utan like, och utan någon som helst lösning i sikte.
För att förhindra liknande saker i framtiden talar våra folkvalda om att reglera finansmarknaden ytterligare, tvinga banker att skriva av skulder, och andra ingrepp i den privata marknaden.
När alla egentligen vet att felet är politikernas, och om något borde regleras så är det politiken. Har politikerna mandat att ta miljardlån? Och spela bort våra skol-, vård- och pensionspengar?
De folkvaldas spelplan borde begränsas rejält. Personer som sitter i parlamentet i några år, och därefter slipper allt ansvar, utan skuld eller påföljd ska inte ha möjlighet att skicka in oss i ett ekonomiskt Limbo.
