Olja är en icke förnyelsebar fossil energikälla. Råoljan som pumpas upp ur marken kommer att ta slut någon gång. Om detta är de flesta överens.
Många bryr sig inte så mycket om oljereserverna och när de kommer att ta slut. Modern forskning kommer säkert att reda ut energiproblematiken. Mänskligheten kommer att leva vidare med nya energikällor. Det löser sig.
Andra är inte lika säkra på forskningens förträfflighet, det blir svårt att ersätta oljan, och det kommer att ta tid. Är det så att oljan tar slut snabbare än våra beräkningar. Hur ska det gå? Blir det en kris för vår civilisation?
Det är i princip dessa två scenarion som finns, och möjligen delar den mänskligheten i två läger, de som ser det halvfulla eller det halvtomma glaset. Optimister och pessimister. Det är en vattendelare även inom andra områden, exempelvis klimatet, politiken, eurosamarbetet, bank- och finansväsendet etc etc.
Peak oil-alarmisterna är en slags hysterisk gren av pessimisterna, som närmast ger sken av att de upptäckt oljans unika natur – att den kan ta slut. Och de gör allehanda beräkningar om hur och när den sista droppen kommer att lämna den arabiska halvön, och vilken kris detta kommer att utgöra för mänskligheten.
Det handlar om att väcka oss sovande dårar som inte ser faran. Det är en slags väckelserörelse, och här finns många olika varianter och förespråkare, både de som flyttar ut på landet och laddar upp med tonvis av konserver, samt vapen och skyddsrum – eller de som nöjer sig med att gå med i en bilpool och spara några minuter på duschandet varje dag. Spektrat är stort.
Väckelserörelsen tågar framåt, det är en framgångsrik rörelse, och det är allt fler som väcks ur sin slummer och sparar in på duschandet och börjar köpa närodlade grönsaker.
Jag tycker att det hela är märkligt.
Vi har ju hela tiden vetat att oljan kommer att ta slut.
Olja är döda ihopressade organismer, som skapats under enormt tryck under miljontals år – när vi väl använt upp oljan – så kommer det att ta miljoner år innan den bildas igen. Och det här är ingen hemlighet. Vår västerländska civilisation har hela tiden levt med en tickande klocka i bakgrunden. Ibland låtsas vi inte höra den, ibland förnimmer vi den, ibland dånar den – men den finns alltid där.
Därför tycker jag att den här moderna Peak oil-rörelsen är smått patetisk. Det känns också som att de har tagit någon slags patent på mänsklighetens undergång. Vilket är löjeväckande med tanke på alla andra hot som predikats bara under några få decennier, hålet i ozonskiktet, växthuseffekten, kometfaran, jättevulkanen i Yellowstone, virusepidemier, atombomber etc etc.
Människan är en organism bland andra organismer, vi har i och för sig begåvats med ett utomordentlig intelligens, men som art kommer vi förmodligen att dö ut någon gång. Detta vet vi också, även om vi förtränger det eller inte låtsas om det.
Jag väljer att inte sätta någon specifik etikett på mitt oredigerade grubbel eller mina farhågor, eller att organisera mig med andra likasinnade grubblare. Om jag finner en lösning på problemet så hör jag däremot av mig. Godnatt.
