Stockholm – vid mälarens mynning, omgiven av tusentals kobbar och skär – anses vara en synnerligen vacker stad, framförallt av stockholmarna själva. Men hur ligger det till med den saken egentligen? Att naturen och omgivningen är fantastisk, åtminstone på sommaren, håller nog många med om – men själva staden, som sådan? Svårt sargad av 50-60-talets rivningshysteri, som raderade ut ca 42 kvarter i de centralare delarna, återstår en blandarkitektur som påminner om de bombade och återuppbyggda städerna i Tyskland, ömsom gammalt ömsom nytt. En otydlig och splittrad stadsbild, som ännu inte hunnit få ett fullvärdigt ansikte. Förutom de få självklara arkitektoniska paradnumren är det mesta tämligen blodfattigt; 1800-talspalatsen är inte riktigt så stora och pampiga som på kontinenten, och de nya moderna glaskomplexen är blott slarviga skisser av förebilderna.
Vad gäller vägar och kommunikationer så envisas våra stadsarkitekter med att låta trafiken passera GENOM staden. In via Gullmarsplan, Södertunneln, Centralbron, Sveavägen och ut vid Norrtull; strukturen påminner om en gammal byväg som passerar mitt genom samhället. Även E4:an/Essingeleden med sina sex filer passerar GENOM innerstaden, som om Stockholm blott vore en bensinmack eller ett motell, som man betraktar i backspegeln. Att bygga vägar runt staden verkar svårt att genomföra med hänvisningar till vatten och ö-strukturen, som om Stockholm vore den enda staden i världen med dessa förutsättningar. Kanske har vi glömt bort hur man bygger broar och tunnlar?
I Stockholm finns inga vanliga restauranger, däremot finns det gott om små trånga krogar som serverar en blandning av medelhavs- och thai-inspirerad mat till överpriser. Kaféerna serverar jättelika glas med kaffevälling samt gigantiska kanelbullar och muffins. Vad gäller butiker så finns det minst en H&M, Indiska, Dressman och Åhléns i varje kvarter, ifall man skulle ha missat dem tidigare under shoppingrundan. På kvällen ska alla in på samma nöjesetablissemang runt kvarteren vid Stureplan, ibland blir det så överhettat att folk går hem och hämtar puffran för att hämnas de oförätter man lidit vid kontakten med de ack så arroganta dörrvakterna. Blir nattfolket hungrigt på vägen hem hänvisas de till hamburgerbarer eller korvmojjar eftersom restaurangerna stänger sina kök kl 23.00.
När snön kommer tar alla stockholmare på sig svarta kläder, eller täckjackor fodrade med fjädrar från kanadagäss. Det är nu som staden är som fulast, allt döljs i ett grått töcken, snömodd på gatorna, ständigt passerande bleka ansikten, tomma blickar. Alla jobbar extra mycket under vinterhalvåret, förutom då man är hemma och passar sjuka barn, vilket är ganska ofta, eftersom barn på dagis alltid är sjuka. Restaurangerna öppnar sina uteserveringar så fort det blir plusgrader, där kan man sitta och dricka kall stor stark (pripps blå på fat), garderad med filt och infravärme. Och på sommaren då staden vid mälarens mynning trots allt är ganska vacker, inte minst pga av naturen, ja, då åker stockholmarna till ökentorra semesterghetton runt medelhavet. Då äger turiserna och lantisarna staden, detta blir vi varse när folk i alltför stora shorts står mitt på vägar och trottoarer och glor ut i tomma intet.
Visst är Stockholm underbart?!
Andra bloggar om: samhälle, stockholm, arkitektur, kultur
