2001 var det år då västvärlden skulle förändras fundamentalt. Den symboliska attacken på västvärldens finansiella nexus, World Trade Center i New York, fick de amerikanska politikerna att agera fullkomligt huvudlöst.
Snart hade de röstat igenom USA Patriot ACT, en samling undantagslagar som begränsade de medborgerliga rättigheterna med hänvisning till terrorhotet. Man instiftade ett fångläger, Guantanamo Bay, där människor hölls fängslade utan regelrätt rättegång. Man startade kriget i Afghanistan, och snart även i Irak.
Andra västländer hakade på, plötsligt svämmade det över av lagar om ökad kontroll, övervakning, registrering etc. Avlyssning och lagring av internetaktiviteter, email, telefonsamtal, sms, banktransaktioner allt scannas och lagras numera av våra länders säkerhetstjänster, och kan tas fram vid behov.
Och det är för vårt eget bästa, ty den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Men glöm aldrig att det inte är du eller jag som avgör hur rent mjölet är…
Medborgarnas civila och privata sfär krympte, statsmakten gjorde sig hörd inom livets alla områden, och den blev allt mer repressiv.
Utvecklingen i öst har gått åt samma håll, 2000 blev Vladimir Putin vald till Rysslands president, och den ljumma frihetliga vinden som följde av Sovjetunionens fall avtog sakta och ersattes av stiltje och kyla.
I Kina har ett axplock av den fria liberala marknaden uppmuntrats och hyllats, vilket berikat landet enormt under kort tid, i övrigt skymtar ett mörker vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter och ett likabehandlande rättsväsende.
Och i Europa skrev våra politiker under Lissabonavtalet 2009, vars syfte var att skapa ett mer federalt samarbete, och i förlängningen transformera EU till en statsbildning, istället för ett samarbete mellan flera olika stater. Detta medförde givetvis att makt flyttades från regionerna, och att avståndet till makten och byråkratin ökade, medan det medborgerliga intresset och engagemanget sjönk.
Vi noterade också ett demokratiskt underskott hos EU-politikerna, då lagar ofta trycktes igenom med hårda nypor, folkomröstningar respekterades ej, och insynen var minimal. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att vi längre vet vem som är kapten på skutan.
Allt detta hände under 10 år, i början av det nya årtusendet.
Ibland slår det mig att vi kanske inte längre är Den fria västvärlden, som med alla sina fel och brister ändå står upp mot tyranni och orättvisor. Vi har sakta förvandlats till något annat.
Krig, hot och kriser är makthavarnas främsta vapen – genom att projicera starka hotbilder så kan de lura medborgarna till nästan vadsomhelst.
Vi är rädda om vår lilla sfär av nära och kära, och är beredda till stora uppoffringar för att freda oss. Vi säljer vår egen frihet för en skål med utspädd trygghet.
