Vargavintern satte stopp för tågtrafiken i landet vilket kostade samhället ca 3 miljarder, medan vägtrafiken inte alls drabbades i lika stor omfattning.
Värt att notera är att SJ (som fortfarande står för den största delen av tågtrafiken i landet) omsätter knappt 6 miljarder. Vi kan utan tvekan konstatera att den spårbundna kommunikationen är en rejäl förlustaffär. Om resenärerna betalade för rubbet skulle priset för en resa från Stockholm till Malmö säkerligen hamna på ca 10 000 kr.
Jag är ganska säker på att slutnotan förr eller senare sipprar ner till skattebetalarna. Något jag personligen motsätter mig. Orättfärdiga skatteuttag och slöseri bör alltid betraktas som stöld från medborgarna.
Tågen gillas av miljövännerna, men även koldioxidfanatiker bör fundera på hur många liter olja det går åt för att rensa spåren under vintern. Hur miljövänliga är tågen egentligen?
Många avfärdar årets vargavinter som en anomali, ett undantag. Men kalla vintrar är inget att förundras över på våra breddgrader, vi får inte glömma att Sverige är en av världens nordligaste länder. Och Trafikverket har gjort en utredning som visar att Sveriges tågtrafik inte klarar dylika vargavintrar i framtiden heller.
Samtidigt pågår en diskussion om att införa höghastighetståg i landet, dvs spårbunden trafik som når farter upp till 200-300 km/h. Miljöaspekten framförs jämt och ständigt, men hur kan man försvara dylika miljardinvesteringar, när tågen står still flera månader om året?
I dessa tider av koldioxidvåndor och miljöångest vågar man knappt andas ordet bilism, den trafikform som ändå verkar fungera bäst i vårt land. Bilarna blir säkrare, bränslesnålare och miljövänligare för varje år som går.
Icke att förglömma den individuella friheten, att du själv kan bestämma var och när du vill åka. Samt att du sitter i en ren och ombonad miljö, och inte i ett smutsigt säte med grannar som sörplar öl.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, SJ, tåg, slöseri, miljö
