Vem bryr sig om peak oil?


Peak oil kallas fenomenet när vi uppnår maximal oljeproduktion, varefter tillgången sakta börjar dala, tills det inte längre är ekonomiskt lönsamt att utvinna olja. Redan idag gör vi enorma ansträngningar för att komma åt det svarta guldet, vi borrar på flera tusen meters djup i haven, vi extraherar olja från oljesand etc. Kan det vara så att resurserna börjar sina, har vi uppnått peak oil?

Nåväl, därom tvistar de lärde. Men vi visste redan från början att olja inte är en förnyelsebar produkt. Det tar flera miljoner år för naturen att skapa olja, i praktiken är fossila bränslen en återvändsgränd både vad gäller teknik och utveckling, men även vad gäller tillgångar och reserver.

Att prata om peak oil är för många ointressant, det intressanta är när oljan blir så pass sällsynt och dyr att utvinna att den höga kostnaden gör den oanvändbar. Ska vi kalla det peak cost? Hur kraftiga prishöjningar tål vi på bensin innan vi låter bilen stå? 20 kr, 25, 30, 40 eller kanske till och med 50 kr per liter? Det är svårt att gissa.

Privatbilismen faller ifrån snabbare än transporter och jordbruk, som är kraftigt beroende av olja. Varutransporter kan i och för sig relativt snabbt lokaliseras om till järnvägar, men sista sträckan till affären, fabriken eller hemmet blir problemet, om vi inte dammar av häst och vagn, eller farfars gengasbil från kriget? Elproduktionen är idag också starkt beroende av olja och kol, även om många länder har kärnkraft, vattenkraft etc.

Den dagen oljan blir för dyr blir det allvarliga problem för jordbruket, transportnäringen, elproduktionen och privatbilismen. Vid  en snabb betraktelse känner man en smula domedagsstämning. Vad gör vi utan mat, el och transporter? Och det finns många profeter som varnar för en framtida katastrof när oljan sinar. Kan det vara värt att ta på allvar?

Det som domedagsprofeterna negligerar är att oljekrisen förmodligen inte kommer att uppstå över en natt. Utan oljepriset kommer att höjas sakta under många år, och om människosläktet har kunskapen och innovationsförmågan så löser vi problemen under resans gång. Det är en lång väg från peak oil till fullständig resursbrist.

Kärnkraft kommer att bli på modet igen, och förmodligen ser dagens och framtidens kärnteknologi annorlunda ut än på 70-talet. Det är nämligen då Sveriges och många andra länders kärnkraftverk är byggda. Elbilar drivna av batterier tror jag inte på, batterierna är dyra och miljöfarliga. Här tror jag mer på vätgas eller etanol, dessa bränslen är ju effektiva och miljövänliga, men svåra att tillverka. Kanske kan biologin komma till hjälp? Genmanipulerade bakterier eller alger som utsöndrar väte eller alkohol?

Om vi verkligen scannade forskningslandskapet så skulle vi med stor sannolikhet inse att vi har lösningar på de flesta problemen. Men inget av detta kommer upp till ytan så länge olja är en effektiv och billig produkt. Olja behöver inte tillverkas, enbart raffineras, den finns i jordskorpan och vi kommer att utvinna den så länge det är ekonomiskt möjligt.

Först när oljan är för dyr att utvinna, först då kommer vi att börja syna nya lösningar. Tyvärr är det så. Klimatdebatten har ju dessutom kommit av sig, kanske har den t o m runnit ut i sanden? Det finns ingen verklig vilja hos fordonsindustrin att ta fram smarta billiga oljeoberoende bilmodeller i stora serier.

Det samma gäller för elproduktionen, det görs inga stora satsningar medan oljan och kolet flödar. Men här finns en större omställningsproblematik, det tar många år att projektera och bygga nya kärnkraftverk, medan fordonsindustrin kan ställa om snabbare. De har ju redan nosat på många alternativa tekniker, även om man inte satsat helhjärtat.

Kanske kan mindre lokala kraftstationer vara lösningen, dels kan vi själva placera solceller på taket och koppla upp oss till elnätet, och sälja när vi överproducerar och köpa när vi underproducerar. Detta i kombination med en mindre vindsnurra och energisnåla apparater ser många som en tilltalande lösning.

Kanske är de stora elproduktionsanläggningarnas tid förbi? Även kärnkraftverk kan idag byggas i små billigare enheter. Är det lokal och småskalig elproduktion som gäller i framtiden?

I detta scenario med vätgas-, och etanolfordon, samt lokala mindre elverk, blir det kanske tågtrafiken som får ta smällen. Järnvägen kräver ju stora dyra infrastruktursatsningar och stora mängder el. Lite märkligt, då många förutspått tåget som framtidens miljövänliga alternativ.

Nåväl, som ni märker så tror jag inte på något domedagsscenario om oljan sinar. Den nya tekniken finns där, den behöver dock förfinas och exploateras. Peak oil är kanske till och med oviktigt, kanske har vi redan passerat den, eller håller på att göra det. Och jag välkomnar mer än gärna oljeoberoende alternativ.

Jag är nämligen av den åsikten att den billiga och effektiva oljan sinkar vår tekniska utveckling. En bilmotor ser likadan ut som för 100 år sedan, även om den förfinats och förbättrats, så är det samma teknik. Jämfört med datorteknikens utveckling under samma period så känns personbilen som en stenåldersprodukt.

Vi behöver kanske en mindre kris för att utvecklas, och göra nästa språng? Jag skönjer ett paradigmskifte de närmsta 50-åren. Och jag ser snarare peak oil som någonting positivt, något som tvingar oss framåt.


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.