De senaste årets geopolitiska förvecklingar börjar så smått att klarna. Det hela började med att ryssarna blev trötta på att ukrainarna struntade i de bägge Minsk-avtalen, vilka handlade om att lämna den ryska minoriteten i fred samt visst självstyre. Ryssarna tog en begränsad styrka och gick in för att ”skrämma” ukrainarna till förhandlingsbordet. Därav det märkliga anfallet mot Kiev, med extremt få män, och andra klantigheter.
Däremot så var det väldigt dåligt med motstånd söder om Krim, och man expanderade snabbt norrut. Å andra sidan, runt utbrytarrepublikerna Donetsk-Luhansk var det extremt fortifierat; de ukrainska soldaterna hade tränats och beväpnats av Nato. Ryssarna blev överraskade, och insåg sakta att ”straffexpeditionen” borde utökas till en riktig armé, vilket de ägnat sig åt under den senare halvan av kriget. Detta motsäger också medias bild av det hela som en regelrätt invasion. Om det var en invasion, varför så få trupper?
Ryssarna förstod emellertid att USA:s militära stöd till Ukraina inte skulle vara för evigt. Även en lekman kan räkna ut hur många artillerigranater som tillverkas i öst respektive väst. Och vilka som sålt ut och avvecklat sin tillverkningsindustri. Samt att nyhetscykeln i väst ändras efter 6-12 mån. Och när medieskuggan väl faller, vilket unikt tillfälle för ryssen att ta över de delar av Ukraina man är intresserad av, samt skapa inre enighet mot det korkade dekadenta väst.
Nu riktas istället västvärldens mediala uppmärksamheten mot Israel, där två amerikanska hangarfartygskonvojer placerats. Och två till är tydligen på väg, totalt fyra, vilket anses vara en ovanligt stark styrkedemonstration. Vad ska man med fyra hangarfartygskonvojer till i området? Jaga Hamaskrigare som grävt ner sig i tunnlar utmed Gaza? Eller är man på väg att starta något större?
Ett anfall mot Syrien eller Iran kan inte uteslutas. Detta skulle eventuellt ge Biden den seger som han så gärna vill ha, efter tumultet i Ukraina. Vi får inte glömma att det är presidentval nästa år i USA. Och efter oräkneliga felsägningar, tabbar, dumheter och misslyckanden så vill Biden ha en fjäder i hatten.
Samtidigt så ligger spelplanen öppen för det amerikanska imperiets Suez-kris, dvs riktmärket för det förra (Brittiska) imperiets nedgång. Om något oförutsett händer under den här styrkedemonstrationen, så kan uppvisningen snabbt förvandlas till ett svaghetstecken. Och bli tidpunkten för när de amerikanska imperiestyrkorna återvänder hem med svansen mellan benen.
Amerikanerna kommer att lägga extremt mycket energi på att få Israelkonflikten att se ut som en seger i slutänden. Men de har ont om tid, och inte samma logistiska möjligheter som för 20 år sedan, färre trupper och en svagare militärindustri i ryggen. Det ryktas till och med om att den amerikanska armén inte skulle klara sig länge utan kinesisk halvledarteknik. Och Biden räknar kineserna till ondskans makter, sina fiender, av vilka de samtidigt är så beroende.
Världen väntar tålmodigt på att Biden ska pensionera sig. Och att väst ska bli väst igen.
