Det var fullt legitimt att kritisera Vietnamkriget, det utvecklades närmast till en folkrörelse genom åren. Och det var tillika rätt och riktigt att kritisera George Bush och krigen i Afghanistan och framförallt Irak. Även krigen i Libyen och Syrien kan ifrågasättas, det är inget konstigt med det. Vi är ju fredsälskande människor?
Bara i Irakkriget dog det mellan 150,000 till en miljon människor, beroende på källa. Hundratusentals döda pga av misstänkta massförstörelsevapen som inte fanns. En krigsorsak som kritiserades redan innan kriget började. En lögn, helt enkelt. Om ryssarna dödat lika många i något krig skulle saken ältas dygnet runt i media.
Men kriget i Ukraina är heligt på något vis. Natos medverkan och vapentransporterna till Ukraina kan inte ifrågasättas, då är man ett Rysstroll eller Putinkramare.
Det är få världsledare som förespråkar fredssamtal och de-eskalering. Istället eldar man på konflikten, och lovar att skicka ännu mer vapen.
Har världen blivit galen?
Ja, men det är annorlunda den här gången, är det vanligaste svaret; vi måste stoppa Putins aggressioner och imperialistiska ambitioner.
Ok, visserligen är det USA som startat de flesta krig under modern tid. Men visst, Putin kanske har sådana ambitioner, vem vet? Men vore det ändå inte bättre med vapenvila och fredssamtal? Ryssarna tar ju långsamt mer och mer mark, och framförallt så minskar den ukrainska armén betänkligt. Medan Europa har energiproblem på grund av sanktionerna, en situation som snabbt utvecklas till en ekonomisk kris.
Varför är det ingen som viftar med den vita flaggan?
Kanske är det så att väst har målat in sig i ett hörn? De har underskattat den ryska militären rejält. Den begränsade specialoperation har svällt, och ryssarna har expanderat sina styrkor till en regelrätt ockupationsarmé. Så såg det inte ut till en början. Man var mycket mer försiktiga, slog inte ut elnät eller infrastruktur utan koncentrerade sig mestadels på konkreta militära mål. Insatsen var begränsad till att skrämma ukrainarna till förhandlingsbordet.
Som med alla krig mot Ryssland, så är det ett krig mot klockan. När ryssarna väl har mobiliserat, och riktat in sina industrier mot militär tillverkning, då blir situationen allt svårare för motparten. Det är ju trots allt ett land som har ett rymdprogram, atombomber – och rena tunnelbanor.
Kanske trodde man att ryssarna skulle tröttna? Och att ukrainarna på något märkligt sätt skulle vinna kriget. Oklart hur.
Nato kan inte gå till förhandlingsbordet nu, det alternativet har de spolat ner i toaletten, för att uttrycka sig milt. De bägge Minsk-avtalen – som skulle garantera att Donetsk inte skulle beskjutas med artilleri, samt rätt att nyttja det ryska språket och viss autonomi – efterlevdes inte. Ledande ledare i väst, med Merkel i spetsen, har efter krigets utbrott offentligt deklarerat att de aldrig avsåg följa avtalen, utan bara köpa tid.
Så, ryssarna kommer säkerligen inte vilja skriva under fler värdelösa papper, som inte betyder någonting. De har lärt sin läxa, och fortsätter att mala på med kriget, tills motparten ger upp. Kriget har dessutom blivit existentiellt till sin karaktär, dels på grund av uteslutningen från den västliga ekonomin och dels på grund av att man inte kan tolerera Nato-kärnvapen på Ukrainsk mark, så nära Moskva och det ryska kärnlandet.
Och eftersom västliga garantier (bevisligen) inte betyder något, så måste ryssarna själva se till att Ukraina blir demilitariserat och inte längre utgör ett hot. Hyfsat logiskt ur ett ryskt perspektiv, om man bemödar sig med att sätta sig in deras situation.
Det är en djupt sorglig historia; vi Européer är så förtjusta i att ta död på varandra, istället för att bygga vidare på den västerländska civilisationen som också gjort så mycket gott och rönt enastående framsteg. Kriget i Ukraina är meningslöst och onödigt, och skulle kunna avslutas denna minut om viljan fanns.
