Många svenskar är misstänksamma mot höga skatter och ökade statliga ingrepp, men de har ändå väldigt svårt för frihetlig politik, eftersom den också medger många andra friheter för medborgarna. Exempelvis att vi får bära vapen, nyttja droger etc.
Alltså fortsätter svensken i gemen att lita på sina socialliberala politiker, ty de lovar att balansera det privata och det offentliga, och vi röstar på dem gång på gång. Men det blir inte bättre.
Och vi begår ett misstag, eftersom våra politiker inte är kapabla att väga medborgarnas friheter mot statens befogenheter. Det finns flera olika skäl till detta, dels så vill politikerna bevara sina egna intressen, vilka ofta sammanfaller med statens intressen, och dels så är de styrda av dagsopinionen och livrädda att bli uthängda i media, Twitter eller Facebook.
Därför blir många politiker fångna i den politiska buren, dvs de kan egentligen inte göra något, med rädsla för att ändra förhållandena som bidrar till deras existens.
Därför behöver vi politiker som vill ändra den politiska arenan, som vill avskaffa sin egen roll, som vill minska statens makt, som vill ge mer makt åt civilsamhället. Dvs politiker som inte är yrkespolitiker, utan ser tjänsten mer som ett förtroendeuppdrag.
Och det här är absolut inget konstigt, civilsamhället hade mycket mer makt bara för 50 år sedan. Då vi hade kooperativa banker, försäkringsbolag, livsmedelsaffärer samt fackföreningar som stod för en stor del av våra socialförsäkringar. I ett dylikt samhälle så behövs staten inte lika mycket. Vi medborgare organiserar oss själva, och löser våra egna problem.
Och då börjar vi förstå statens intressen i den här kampen, den vill givetvis i förlängningen alltid försvaga civilsamhället. Den kommer alltid att försöka att öka sin egen makt gentemot medborgarna, det är inbyggt i systemet, oavsett om vi har en vänster- eller högerregering.
Därför står den politiska kampen (egentligen) inte om huruvida vi ska ha en höger- eller vänsterpolitik, utan om vi ska bygga vidare på den stora staten – eller försöka att minska den.
Därför måste vi ge medborgarna mer makt. Vi måste låta dem röka var de vill, och låta ansvaret vila på fastighetsägaren, restaurangen, uteserveringen etc. Vi måste låta medborgarna köpa vilka droger de vill utan att staten lägger sig i. Erfarenheter visar från bl.a Portugal att om vi avkriminaliserar narkotikamissbruket så får vi ett bättre samhälle, där brukarna vågar söka hjälp, och produkten kan kontrolleras bättre, och vi tar bort drogkartellernas försörjning.
Samma sak gäller vapenlagarna. Låt hederliga medborgare bära vapen om de så vill. Erfarenheter från USA visar att de städer som har striktare vapenlagar har större problem med skjutningar, mord etc. Houston, Texas har mycket färre skjutningar än exempelvis Chicago (städerna är i övrigt hyfsat lika vad gäller befolkning, etnicitet etc). Vilken brottsling skulle våga dra vapen i Houston? De skulle förmodligen bli hindrade av laglydiga medborgare som också bär vapen.
Vi måste börja lita på medborgarna. Vänstern misstror alla medborgare, eftersom de misstror sin egen karaktär, och det med rätta. Men det är en felaktig världsbild. Den vanlige genomsnittliga medborgaren är en hyfsat hederlig person, och vi bör lita på henne.
