Vänsterpartiet består av en brokig samling kommunister, marxister, stalinister, maoister och vänsterliberaler, som alla drar åt olika håll. Att dessa ideologier fortfarande är vitala beror på ”vänsterrörelsen” som föddes i slutet av 60-talet, som ett motstånd mot USA och kriget i Vietnam. Vänstern blev del av en stark ungdomskultur där musik, revolutionsromantik och tonårsuppror blandades om vartannat.
Än idag tilltalar de revolutionära tankarna ungdomarna. Vem fasen vill vara en välkammad moderat när kompisarna åker till Roskildefestivalen, lyssnar på musik, prövar röka brass och snackar om hur Che åkte runt på motorcykel i Sydamerika och berördes av indianernas lidande?
Allt detta är blott fernissa, bakom den spännande ytan döljer sig en totalitär ideologi i vars namn miljoner människor mördats och skändats. Fernissan (som innehåller attityden, modet, musiken och gemenskapen) har omväxlande getts benämningar som ”flumvänstern, rödvinsvänstern, popvänstern” etc. Anhängarna är kända för sina orimliga politiska visioner; idéerna saknar ofta förankring i verkligheten. Vi pratar om intuitiva tankar, storslagna visioner och världsförbättring på en nivå bortom statsbudgeten och realpolitiken.
Det är i bakgrund mot detta som Lars Ohlys vänsterparti lovar 200, 000 nya jobb i offentlig sektor, och slopandet av budgettaket. De vill även öka statens ägande och inflytande. Sex timmars arbetsdag utlovas också, med bibehållen lön. Till och med inom det egna leden finns det folk som tvivlar på om allt detta är genomförbart.
Många politiskt medvetna människor avfärdar vänstern som ”politiska idioter”, de skrattar åt dem och skakar på huvudet. De är måhända inte lönt att debattera med folk som blandar attityd, livsstil, musik, kultur, dagdrömmeri och politik till en enda röra. Personligen tycker jag att det är fel att avfärda drömmare, de bör bemötas med saklig och välformulerad kritik. Vänstern bör tas på allvar; det är ett viktigt parti, eftersom de styr landet tillsammans med socialdemokrater och miljöpartister.
Det enda som enar den splittrade vänstern är hatet mot USA. En intressant paradox är att om inte USA hade gått in i Vietnam, så hade vi förmodligen inte haft en modern vänsterrörelse, och kommunismen hade vilat på ideologiernas kyrkogård tillsamans med nationalsocialismen och fascismen.
