När jag var liten lekte jag och mina vänner med plastsoldater, replikor av andra världskrigets militärer. Jag ville hellre leka med nazi-soldaterna än de amerikanska, för att tyskarna hade ”häftigare” hjälmar. Mitt val var inte baserat på rationellt tänkande, å andra sidan var mitt val inte särskilt viktigt. Tyvärr gör många fortfarande i vuxen ålder orationella val, kanske beror det på dåliga bakgrundskunskaper eller möjligen på låsta positioner? Ibland känner vi oss tvingade att bygga vidare på våra luftslott, byter vi åsikt kanske hela grunden rasar?
I Malmö demonstrerade vänsteraktivister sida vid sida med Hizbollahanhängare, mot Israels bombningar av Libanon. Flera demonstranter hade plakat med hakkorsförsedda israelflaggor för att illustrera israelernas illgärningar. Vänstern som så vackert förespråkar internationell solidaritet, jämlikhet, det klasslösa samhället – demonstrerade tillsammans med sympatisörer för högerhänta terroristerna Hizbollah, vars ledare Hassan Nasrallah uttalat sig enligt följande:
”If they [the Jews] all gather in Israel, it will save us the trouble of going after them world wide”. (Tal vid en examensceremoni i Haret Hreik, Beirut, 22 oktober, 2002).
Mellanösternkonflikten är komplex till sin natur, och vi gör oss själva en otjänst genom att reservationslöst stödja den ena eller den andra sidan. Hur kommer det sig att vänstern så ofta demonstrerar mot Israel, trots att vi vet att motparten också utför blodiga illdåd? Varför fördömer Lars Ohly Israels agerande, utan att ens nämna Hizbollahs och deras raketattacker? Tänkande engagerade människor bör reflektera innan de sluter upp med terroristsympatisörer, som förespråkar förintelse av alla judar. Den här leken är på allvar.
Andra bloggar om: libanon, israel, mellanöstern, vänstern
