Ofta utmålas 30-talets Tyskland som det ondaste av det onda – och det är bara att hålla med – tyskarnas gärningar under det förra seklet var obeskrivligt vidriga och omänskliga. Fullt jämförbara med Stalins utrensningar och straffläger, Maos kulturrevolution och Pol Pols mördarregim. 1900-talets totalitära ideologier har sammanlagt berövat omkring 100 miljoner människor livet, eller mer.
Om vi då betraktar vilken slags ekonomisk politik Tredje riket förde så påminner den skrämmande mycket om vänsterns och socialdemokratins. Rika och driftiga människor utmålades som falska och giriga. Man ondgjorde sig över kapitalismen, storföretagen och bankväsendet. Det inrättades storskaliga system för omfördelning och social rättvisa. Man ansåg sig ha rätt att ta pengar från den ena medborgaren och ge till den andre. Staten gavs verktygen att manipulera ekonomin och styra den efter eget huvud. Hitler sa bland annat följande, fritt översatt:
Om vi är socialister måste vi definitivt vara antisemiter – och motsatsen är i så fall materialism och mammonism, som vi försöker motsätta oss… Hur kan den som är socialist inte vara antisemit?
För många är det en nyhet att han ens kallade sig socialist, ty den här typen av ideologi brukar oftast benämnas extremhöger. Märkligt att den påminner så mycket om vänstern, och så lite om högern och borgerligheten.
Dagens socialister och vänstersympatisörer odlar tillika en rasideologi, men den är måhända något mer subtil. Vi hittar den i grupptänket och identitetspolitiken, där man skiljer på klass, kön och ras och ger dem olika företräden. Och den gestaltar sig i det överdrivna intresset för Israel-Palestina-konflikten, där Israel tillsammans med USA ständigt svartmålas, medan det totalitära islamistanstrukna Palestina aldrig anses göra något fel.
Retoriken från socialister och nationalsocialister har fler likheter än olikheter. De utgör två konkurrerande grupperingar av det förra seklets totalitarism, varav den ena har blivit paria, medan den andra märkligt nog överlevt och frodas bland rättvisekämpar, jämlikhetsivrare och godhetsprofeter. Och dessa har smugit sig in på tidningsredaktioner, universitet och skolor, myndigheter etc. Vi skulle aldrig tolerera om de bruna socialisterna hade gjort detsamma, men de röda socialisterna accepterar vi i all tysthet.
Man kan kämpa för det goda, utan att blanda några droppar gift i den ideologiska bägaren. Vänsterns godhet finns bara på ytan, syftet är som alltid att dölja den genomruttna kärnan.
