När SvD skriver om att det förekommer fusk inom välgörenhetsorganisationerna hakar vänsterbloggarna på. Fusket anses vara en av anledningarna till att de själva inte vill donera pengar till välgörenheten. Vänstern vill hellre ha en stark välfärdsstat som sköter pengautdelningen till svaga grupper, genom tvångsinsamlingar via skatten. Statlig välgörenhet anses vara mer rättvis och betingar inte till fusk.
Är det inte någon inom västern som undrar vad det kostar att driva in alla dessa skatter? Alla administratörer som drar in och delar ut pengar, och ser till att rätt peng hamnar på rätt ställe? Skatteverket, försäkringskassan, socialtjänsten etc.
Kanske är det bara ett uttryck av snålhet att inte vilja ge? En undersökning visar att borgerliga sympatisörer ger mer till välgörenhet än vänstern. Vänstern kanske föredrar tvångsindrivning, eftersom de själva aldrig skulle ge pengar annars – och de tror att alla andra människor är funtade på samma sätt.
Ett annat argument mot välgörenhet är att givarna köper sig ett rent samvete. Just detta argument gör mig rosenrasande, inte minst för att jag själv använde det när jag var vänstersympatisör för ca 15 år sedan. Som om de behövande skulle bry sig om donatorernas innersta avsikter? Nöden har knappast någon lag. Bättre att få än att tvingas stjäla, tycker nog de flesta, framförallt om man själv verkligen upplevt riktig misär.
Det är trist att det förekommer fusk hos några välgörenhetsorganisationer, det är också trist att det finns fuskare på försäkringskassan, skatteverket, bankerna, systembolaget, affärerna etc. Ohederlighet förekommer överallt, och det är beklagligt. Själv förvånas jag över att svenskarna donerar så pass mycket, trots att skattetrycket är högst i världen.
Härmed önskar jag god jul! Och räds inte att ge en gåva, gåvor är alltid uppskattade, framförallt när de ges av egen fri vilja.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, välgörenhet, ideella organisationer, insamlingar
