Enligt psykologen Jordan B Peterson så handlar lönegapet mellan kvinnor och män om en rad skilda saker, där kön blott är en av faktorerna (Warren Ferrel mm har forskat kring detta). Om vi tar hänsyn till ålder, utbildning, livsval, personlighet etc så kommer vi fram till en ganska intressant slutsats. Av många olika faktorer så är personlighet en av de viktigaste. Löntagare som är mer ”medgörliga” hamnar ofta efter i löneligan. Detta gäller både män och kvinnor, men egenskapen är vanligare hos kvinnor, och påverkar deras lön i större omfattning.
Personliga egenskaper kan övas upp och finslipas, särskilt i en yrkesroll, och man kan få hjälp av en mentor, coach eller psykolog. På det här sättet kan kvinnor konkret sträva efter en högre lön och i slutänden en bättre karriär. Även män som behöver råd i yrkeslivet kan givetvis få hjälp på liknande sätt.
Samtidigt skriker vänsterfeministerna att orättvisorna och lönegapet är patriarkatets fel. Män anses trycka ner kvinnor i arbetslivet. Förmodligen kan inte vänstern ändra sitt inarbetade budskap, trots noggranna undersökningar som visar att bilden är mer komplex och att flera egenskaper än kön spelar in. Och att kvinnor absolut kan lyckas bättre i karriären genom att fokusera på andra faktorer än just könstillhörighet.
Vänsterfeministerna verkar inte intresserade av att ta till sig forskning och statistik. De fortsätter att hamra in budskapet om patriarkatets roll i diskrimineringen. Överhuvudtaget är de mer intresserade av olika typer av filosofisk teoribildning kring genus, kön, identitet, ras etc än konkreta rapporter och fältstudier som genomförts av forskare. När de får sin världsbild utmanad, och till och med blir överbevisade, så fortsätter de i vanlig ordning som om ingenting hade hänt.
Vänsterfeminismen motarbetar aktivt kvinnors framgång i arbetslivet genom att sprida felaktig information. Vänsterfeminismen har blivit kvinnornas fiende.
